Förberedelserna har varit på gångs en längre tid, och nästan varje dag denna vecka har någon grupp samlats för att förbereda nåt.
Jag har packat med alla mina svarta tepaitor, egna dramakläder, allmöjlit för hår o smink och en hel andra grejer.
Försäkerhets skull tar jag på mig en röd huppare. Vet dock inte ännu om den kommer att uppfylla sitt syfte eller inte. Men bättre att vara förberedd!
Det kommer att vara konstigt att ha Alive utan Amelie och Kenneth. Det kommer nog att gå bra. Börjar inse hur Amelie kände sej förra veckan då jag låg hemma hela veckan. Det är annorlunda att doona ensam, då man tidigare konstaterat att tillsammans är vi starka.
Jag lyfter min blick, andas djupt, och konstaterar Jesus är Herre trots allt. Och det räcker! Hans nåd är ny idag och Vi går i hans vilja. Vi vet åxå mot vad vi slåss, och vi är redo.
Nu ska ja fara, och hoppas verkligen att jag inte glömt nått!
Jag hörde om denna dikt för första gången en superkall torsdagkväll i februari -07. Jag var i Vasa o träffade då Bill Wilson för första gången. I sin predikan talade han olika vägar vi möter i livet. Och hade man gått på den första så förde den till den andra som förde till den tredje osv. Men det är upp till mig att välja om jag vill lämna den gamla vägen och börja gå på den nya.
Men den sista vägen han tog upp, sade han inte så mycket om. För det behövdes inte. Och då återberättade han denna dikt fritt, men citerade slutet korrekt. Det tog tag i mig. Jag gjorde ett val.
Jag tog steget ut och valde att gå den väg som inte så många andra har gått på. Att gå trots att ingen annan skulle gå. Fortsätta framåt no matter what. Och det beslutet den kvällen ledde mig bl.a. till praktiken i NY. Fortsättningsvis går jag på den. Min väg.
Fast jag har sett en hel del vägskäl. Har gått förbi många breda fina enkla vägar. Men hållit mig på denna, rätta väg, the one less traveled.
Alltså tiden bara flyger iväg. Jag hade tänkt hinna med massor idag, och det har jag åxå, men det blev bara lite annat än vad jag tänkt
Hur som helst var jag en god stund hos gudsons familj i Pojo. Dom e bara så söta, eller hur? Bilden e tagen för några veckor sen då B it va hemma, så hann slapp it me på bild nu.. Men alltså ja, min gudson nere till vänster <3
Hjälpte till med en hel del småsaker inför den STORA DAGEN som de har framför sig nästa vecka. Mera sånt på måndagen. Och så busa jag o härja me killarna (som d hör till) och så laga testfrisyr åt M-L!
Nu ska ja rusa. Måste ta på mig reflexvästen för har tänkt cykla till bönemöte. Det var lääääääänge sen jag cyklade *harkel och host* så nu e d på tiden att lämna bilen hemma
Länge sen ett klassiskt jag älskar måndagar inlägg! Men här kommer det ett sånt! Roligaste med måndagar är den konstiga variationen grejer jag har med mej då ja far till stan, och till skojohoj. Idag består det av klädnypor, tejp, spikar… ja du ser ju själv. Bräd-bitar borde finnas i Betel.
Det är alltså julklappssnickring i Munken&Kulan drama som gäller idag!
Nu var det dags för lite förnyelse av layouten här på bloggen. Och när jag väl tittade igenom wordpress’ färdiga teman tyckte jag mig se väldigtväldigtväldigt mycket blått. i alla nyanser, men speciellt ljust. tillsammans med vitt och grått. USCH VA TRÅKIIT!
vad med oss som vill ha lite färg i vardagen? en liten chock-upplevelse varje gång man öppnar nete? hehe.
Därför detta väldigt grönaa somriga tema mitti den mörka hösten. Märker att min skärm förfalskar färgerna lite, så jag har på känn att jag och du ser två olika färgskalor då vi ser på denna sida. Fast mej stör d inte. Min gamla header va kvar. Den rykte direkt. Nu går jag omkring och söker en ny… Fast tror inte denna layout blir så långvarig.. Lyckades hitta några andra som kanske går.. meeeen just nu ska d va såhä.
Och min gamla presentationssida va ju kvar.. hmm.. vet it rikit om ja vill ha den kvar sådär utförlig vi ser.. försändrigar på gångs alltså!
Jag var väl kanske 15-16 då jag för första gången på allvar sagt till Gud det som Carola sjunger:
”Låt mina fötter få gå vägar du vill jag ska vandra. Hela mitt liv vill jag tjäna dig och berätta om dig för andra”
Nu 10 år senare är det verkligen intressant att se vart fötterna har gått och äntligen åxå rotat sig. Denhä veckan har varit en intressant och behövlig vecka. Den tid som jag plötsligt fick spendera här hemma är enormt värdefull och den kom i rätt stund.
Det är så spännande att få gå Guds vägar i hans plan, och speciellt hans tidsplanering, för det som har verkat omöjligt och hopplöst blir verklighet och fullt möjligt. Ååh, jag älskar att leva idag men drömma för imorgon. För visst drömmer jag åxå, och nu vågar jag det ännu mera. Det är så ljuvligt att få gå ett steg i taget och se hur vägen bara öppnar sig, och allt passar ihop!
Jag tycker om hur det med jämna mellanrum är nån av oss här som har benen fulla med blåmärken en tid och ont på konstiga ställen av mer eller mindre fejkat stage-fighting.
Nu är det min tur, och jag skonar er bilden på mina knän.
Observera, att jag klagar inte. Speciellt såhär efter en veckas stillastånd är det skönt att det känns att jag äntligen gjort nåt. Och blåmärken och svullnad far ju endå bort snart..
Drama med dethär gänget som vi har e bara så bra! Har sagt det förr, men det tåls att upprepas, det är en förmån att få jobba här med dessa ungdomar och -ledare.
Jag var just med om nåt jag int kan minnas att jag sku ha upplevt tidigare. Först måst ju ba sägas att min hörsel är lite konstig ibland.. Är det mycket brus eller bakgrundsljud så kan jag ha svårt med att höra vad folk säger.. (eller så ligger felet i själva hörförståelsen, men det hör inte hit ).
Nu efter en bra och givande dag på ledardagar i hesa verka d som trevligt att lyssna och se på duktiga bekanta som haft en konsert i Vasa.
Lyssnar du på låten så märker du att den börjar väldigt lugnt och skönt. Och jag gillar denhär låten i allmänhet åxå! Men när ja satt på den så klara ja int av att lyssna. Int för att d låter på nå vis fel, utan felet är lixom helt i mina öron. Det kändes helt som att mina öron inte orkar lyssna på mer ljud idag. Det tog som nästan ont… Och det är minsann en väldigt konstig känsla. En timme i min bil med lite dragiga fönster och blåst på fullt kan ju vara en delorsak… men men!
Lyssna du som kan på dessa sångare! Dom är superduktiga vetja!
Folk har ju ”dagens” grejer på sina bloggar. Men denhär går nog under kategorin VECKANS mat.
Vet inte varifrån det kommer att blåbärssoppa har blivit min jag-är-sjuk-mat men så e d. Och denhär burken är väl den fjärde jag konsumerar denna vecka.
Idag börjar det nog ta emot lite, speciellt då jag inte är sjuk mer (antar jag). Men det måst ju ätas upp så d it far illa…. säger vi…
det senaste dygnet har det hänt en del konstigheter och typ inget bloggmaterial bland det. men känner behovet av att få säga det, att det har hänt saker!!! för livet har inte varit sig likt denna vecka eftersom den spendera(t)s hemma på min säng med konstig feber. lugnt är ordet. och böcker.
en fråga som jag tänkte på idag då ja hängde upp mina nytvättade lakan (resonerade att kanske febern börjar gå bort om jag byter lakan i sängen, så att bobborna försvinner ) När blir man såpass vuxen att man inte kan använda sina NallePuh-lakan mer??? Kanske när man har barn, så får di ta dom iställe (fast det kommer att vara svårt att ge dom vidare)
nu blir d nog byebye dator och hejpådej sängen igen. imorn måst ja ju t.o.m sätta väckning. konstit. men bra. hoppashoppashoppashoppashoppas bara att all feber o stegring sku va borta nu. orkar inte mer me dehä.
men ja va ut bland folk en sväng idag. härligt att få se alla ungdomar på bönemöte. ni e nog bara så härrliga! <3
11 november, 2009
· Arkiverad under läser, youtube
hittade en video som presenterar två av dom böcker jag håller på o läser nu. I videon talar Amritzer om 3 av sina böcker, jag håller på o avslutar nnr 2 och 3 av dom han talar om. Hade verkligne inte förväntat mig hitta nån sånhä video när ja sökt efter andra saker, så däfö kommer den upp här.
Jag tycker själv att varje kristen borde läsa och praktisera det han talar om i den tredje boken! Om att presentera evangeliet på ett relevant sätt till vår omvärld, var vi än är! (jag lånar gärna ut mina böcker så säg till ba om du e intresserad).
[Som bakgrund till följande måste berättas att jag är (enormt) systematisk. Detta bekräftades än en gång under lördagens talko då jag och amelie målade dörrar och jag gjorde det till viss mån mer systematiskt än hon. Detta med system kommer naturligt och automatiskt och imellan så får ja lite roligt åt mej själv då ja gör saker o ting på ett visst sätt.]
Alla vet ju att en som har feber måste dricka mycket. Eftersom jag vill bli frisk gör jag mitt bästa för att dricka. Och här har det uppkommit ett system
Först några faktan:
Det tar länge för vattnet i köket att bli kallt. (Och jag tycker d e onödig slöseri me att ha d o rinna i väntan på att d kalla ska koma.)
När man ligger är det lättare att dricka ur en flaska som har ”sporttikorkki” (eller ”tutt” om man vill kallade så) än ur ett glas.
Flaska är för övrigt i allmänhet säkrare att ha kring sin säng, än ett vattenglas..
Och systemet då.
två 0,5l:s flaskor
När den ena har blivit tom, fylls den med vatten och sätts in i kylskåpet.
Därifrån tas den andra flaskan, som vid det här laget har blivit väl nerkyld, och sporttikorkkin sätts på!
En flaska är alltså hela tiden i användning och den andra är i kylskåpet och väntar på att få komma i användning.
Nu är det min tur att joina dom som har feber och måste stanna hemma pga det. Om det är svininfluenssa vet jag inte, har inte hög feber, eller ont i halsen och huvudvärken är inte ännu sån att den sku kuna kallas huvudvärk.
Men det facto att mamma o matti är redo att ta ledigt från sina jobb en dag för att köra ner o hämta upp mig får mig att inse att det här måste tas på allvar. Om det inte vore för min tendens att få lunginflammation så skulle ingen reagera såhär mycket. Och jag har svårt att förstå allvaret, eftersom jag inte behövat stå bredvid min sjuksäng och se hur nära döden jag varit flera gånger.
Det har mamma varit tvungen att göra. Så jag förstår hennes oro. Och om inte för nå annat så i respekt för henne och hennes omsorg så måste jag ta hand om mig nu.
Jag hoppas tillika att dethär sku vara svininfluensan för mig. För om det fortsätter såhär så sliipper jag undan den lindriga vägen. Men sen igen så säger di ju att man kan på tri dagar gå från helt frisk o inga symptom till död men än har den inte utvecklats i en sådan fart. som tur.
Men ja, om det är svininfluensa så har vi ju dendär sidan om en veckas smittotid. Alltså den smittar under vecka från det att symptomen börjat. Lycka till för mig att hållas hemma i en vecka.
Jag har ju massor me intressant att läsa, så några hemmadagar har jag inget emot
Äntligen är fredagen med ALIVE här!
Jag var väl kanske 15-16 då jag för första gången på allvar sagt till Gud det som Carola sjunger:
).
Folk har ju ”dagens” grejer på sina bloggar. Men denhär går nog under kategorin VECKANS mat.
men än har den inte utvecklats i en sådan fart. som tur.
