Arkiv för november, 2007
just nu
MUMS!!!!
SÅ GOTT!!!!
och så har ja köpi en massa pyssel-material! och d rikit pirrar i fingrarna att börja laga julkort. nån kväll. nån kväll.
och ååååhhh att titta på tiimari.fi ja vill ja vill ja vill…
imorn ska ja göra kemi-experiment me eleverna 
det har jag inte gjort förr *tihihi*
måndag
jag har intalat mej själv om och om igen idag att det är måndag. fiilisen saknas juh. o ja saknar dom därnere. just nu är dom uppdelade i åldersgrupper o amelie o rebecca undervisar. jag fick tala med dem via telefon-högtalare-mikrofon just.. och jag hörde deras sång ända hit.
det är bra med rutiner. till viss mån. som just att min vecka har i regel under dom senaste tre åren alltid börjat med skojohoj (med undantag för sommar- o jullov typ) på måndag. och veckan blir konstig och dagarna känns ”fel” om det inte är skoj på måndag.. som idag känns d som tisdag…. den rutinen har ja tyckt om, men det finns åxå faran att man som ledare börjar agera rutinmässigt. man gör allt ”så som man hittils gjort” av olika orsaker: för att man inte vet av nå bättre eller för att man vill komma lättast undan.
för det är ett faktum att förändring kräver arbete. det kräver att jag som ledare utvärderar min ledarroll och vår verksamhet så att vi inte rullar på av rutin, utan har ett mål och ett syfte med det vi gör. och samtidigt måste verksamheter förändras och utvecklas, eftersom barnen växer och ”deras värld” förändras.. därför måste åxå vi som drar verksamhet åt barn förändras så att vi inte blir ”efter”… 
och därför är det ett måste ibland för mej att ta en paus från dendär rutinen. göra något annat, så att jag får fundera på min ledarroll och allt sånt.. eller kanske inte ens fundera sådär pakko på. utan låta det komma, låta avståndet tala för sig.. fö ibland måst man gå längre bak för att se hela bilden…..
suomea taas
suunnikas
puolisuunnikas
neliökilometri
aari
särmiö
suorakulmio
tahko
desimaaliluku
pinta-ala
pyöristä
tontin
henkilöauton konepellin pinta-ala
yhdensuuntaiset kolmiot
försök nu håll reda på alla dessa ord.. och på finska. på svenska gick d nångång i tiderna, men huhhu va vi pustar åt jobbiga finska bokstavskombinationer med eleverna.
håller alltså på med matte på finska med invandrarelever.. nu tog rasten slut. åter till arbetet.
nostan hattua sulle jenni joka opiskelet tätä ja osaat varmaan kaikki geometrian kuviot ulkoa nää on hauskoja.. mutta mitäänsanomattomia.
va sa Vasa? (s)
dedä e så dålit så d blir bra. hehe.
nu e ja i vasa. och har hunni med massor redan. men d viktigaste är fortfarande orört, uppsatser nämligen.
MEN brorsan är klippt (d e allti vikigast typ) och bokbinderiet upphittat. mommos mat är uppätet och Aron fastsprungen. rumet städat och inköpslistan avklarad. gitarren lånad och bilen körd.
nu kan ja börja varva ner o bara finnas. och sitta tyst så att rösten kommer tillbaka.
jobba
idag har ja åkt till botniahallen på Know How mässa.
sen har konstaterat att jag kommer ihåg ytterst lite av 9ans matte, men är tacksam till dom exempel som finns i boken.
sen har ja skrivit på powerpoint om ilmastonmuutos och otsoonikato och vesien saastuminen. och startat ett projekt.
jag är lärare. jag är handledare. jag har många studeranden som jag får instruera. jag har ett kort att betala med i matsalen, nycklar till alla dörrar och lösenord til datorerna.
jag får umgås med vänner och lära känna nya.
härrlit att vara tillbaka på ”mammas skola”.
tisdag-kväll
ljusen brinner
det doftar bastufräscht och raid
döda flugorna (och en fjäril) från golvet är bortdammsugade
det fanns bara äcklit te. massor av tepåsar med konstig smak
väskan är uppackad. i en hög på soffan. skall åtgärdas imorn.
första ‘dejterna’ bokade
katterna blivit utjagade
datorn har intagit sin plats där var signalen är starkast
minnena stirrar ner på mej från väggarna och hindrar mej från att glömma
harmlösa tider
det råder nästan kaos i dom andra rummen. men mitt har hållits i beboelit skick. kanske för att d sir ut som d gör o därför kan man it ha d som ett ”allmänt gästrum”
här finns moffa, fammo, mommo, venezuela, tonårstrots, bortskämt barnbarn och förvrängd logik. Det här är mitt rum. hemhemma.
Flaskorna och discokulorna hänger kvar, likaså CD:na & silvertrianglarna. Ego-väggen har brett ut sig och minnena har kört bort cellofanen. men folien på skåpdörrarna finns kvar, likaså spiken som jag gjutit själv och den silvriga fläcken ovanför. tandborstarna i tandtråd hänger kvar oach bredvid finns dom fyllda pilttiburkarna tillsammans med uppblåsbara kossan fr Venezuela som sir ut att strypas. Mammas första sko trampar fortfarande på fammos singer. Den klottiga listen har aldrig blivit ommålad och vi-har-blivit-stora-samlingen döljs bakom gardinerna som har kört bort det coola för att göra någon nytta istället. Flaskorna i fönstret ovanför dörren med grisen med påklistrade ögon och VEDÄ-lappen. Soffans orange lakan har fått överge sin uppgift här och den behöver desperat en efterföljare. precis som laveret måste fyllas eller rivas för att ge plats åt vävstolen. tennrosorna, gipshänderna, metall-ankan, trä-katten, keramik-ängeln, hello kitty och oljelampan. allar berättar sin story. allt finns kvar.
Det är bara ytan… och under den finns ännu mera minnen vart ni inte får komma, in i skåpen och lådorna. nej. det är mitt. där finns en massa minnen undangömda för att plockas fram nu som då. och då kommer ja ihåg igen.
kommer ja nånsin att kunna ändra på detta? Klarar ja av att kasta bort dom delar av mitt liv som finns här? Jag litar nämligen inte på mitt minne. Därifrån försvinner alltför mycket alltför snabbt. Men inte härifrån. från rummet.
The Road not Taken
a poem by -Robert Frost-
Two roads diverged in a yellow wood
and sorry I could not travel both
And be one traveller, long I stood
and looked down one as far as I could
to where it bent in the undergrowth;
Then took the other, as just as fair,
and having perhaps the better claim
because it was grassy and wanted wear;
though as for that, the passing there
had worn them really about the same,
And both that morning equally lay
in leaves no feet had trodden black.
Oh, I kept the first for another day!
Yet knowing how way leads on to way,
I doubted if I should ever come back.
I shall be telling this with a sigh
Somewhere ages and ages hence:
Two roads diverged in a wood, and I –
I took the one less travelled by,
and that has made all the difference
citat
*sjunger*
I think I’m gonna throw up
I think I’m gonna throw up
I think I’m gonna throw up
my hands and praise the Lord
snipp snapp snut, så var sagan slut
nu har ja äntligen läst ut min älskade Christianity in the Crosshairs.. 
skriver upp citat från den som ja kan återgå till sen när ja ska skriva hela slutarbetet.. här kommer ett (som inte gäller mitt arbete direkt) som är värt en tanke. dethär e så typist Wilson. så hans sätt att säga saker o ting. sammanhanget är att om man vill vara i Guds närvaro så måst man klara av att vara i församlingen och bland Guds folk.. och det är inte alltid så enkelt…
Remember, the church is like Noah’s ark. It was stinking and smelly and had a bunch of weird animals in it. the churh is like the Ark – stinking and smelling. But it’s still the best boat afloat. It’s filled with imperfected people, but we serve a perfect God. Do you want to be in God’s presence? Get around His people; get close to someone who is close to Him.
ÄNTLIGEN
nu är jag super glad!
idag kom mitt visum! idag kom mitt visum!idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum! idag kom mitt visum!
jos et tota ymmärtäny ni kerron sen mielelläni: tänään sain mun viisumin!!!
lappar här o där
igår (när ja inte kunde somna trots min tappra förebyggande försök) så ordna ja lite saker o pappershögar. då hitta ja en lapp vars innehåll ja skriver här, så att ja kan kasta den lappen.. den passar som it in i nå av mina kategorier, så däfö ska d kastas. (någo liknande har ja gjort förr)
On vaikeaa olla nainen!
Täytyy ajatella kuin mies
Käyttäytyä kuin hieno nainen
Näyttää nuorelta naiselta
Tehdä työtä kuin hevonen
Ja Syödä kuin varpunen
nu ska ja på kalas!!!!
finrexin, näsdukar & lök
sitter med min finnrexinmugg brevid mej.
löken väntar på att bli skuren i bitar och insatt i en halsduk som skall runt min hals över natten.
har frusi som en tok hela dagen (förutom under skoj när d va hopp o skutt o drama o stafett)
näsan rinner, men är som tur inte täppt. jag kan andas.
nu har tydligen höstens första förkylning kommit till mej. dax att ta hand om den så att den går snabbt om. därför skall ja nog o sova snart. riktit snart.
har såntdä pyssel-pirr i mina fingrar. har it gjort någo sånt på evigheter (förutom änglafesten, men d räknas it) så därför köpte ja ett paket me en massa ”råmaterial” till kort. så snart blir d julkortsverkstad här!!
och så såg ja att dom har musikalen spelman på taket i jeppis. då när ja e i vasa.. några telefonsamtal o så sku ja kuna fara på den… *smider planer* d sku ju vara hur skönt som helst.. hmm.. vamos a ver. buenas noches!
mörkö
nyt tää tulee suomeks koska mun muumikirjat on suomeks ja koska kaikki kuiteski ymmärtää. aina silloon tällöin tulee tarve lukea muumeja. siis niitä alkuperäisiä ihania kirjoja, joissa Pikku Myy on niin pieni et se mahtuu Nuuskamuikkusen taskuun, joissa Vilijonkalla ei ole lapsia, haisulia ei ole ja Nipsu on myös pieni eläin…
nyt oon lukenu kirjan Muumipappa ja meri. Siinä pappa, mamma, peikko ja myy lähtee majakkasaareen (ja majakanvartialla ei ole poikaa) ja elävät siellä jonki aikaa. Mörkö seurasi niitä sinne, sillä se ihastui myrskylyhdyn valoon ja lämpöön. Se siis jäädytti itselleen mereen jäälautan jolla se seurasi muumiperhettä saareen. Muumipeikko on tullut joka yö myrskylyhdyn kanssa rantaan, odottaakseen merihevosia, mutta kohtaakin Mörön.
Ja tää on aivan ihanaa mitä sitten möröstä kerrotaan. tässä kaksi pätkää kirjasta, eri kohdista..
Mörkö oli laatinut itselleen lyhtymenot. Tuijotettuaan valoa jonkin aikaa hän rupesi laulamaan. Se oli kai todella olevinaan laulua. jonkinlaista hyräilyä, vinkuvaa, ohutta ääntä, joka tunkeutui kaikkialle, kunnes tuntui että sitä oli päässä, silmien takana, vatsassa. Samalla Mörkö huojutti ruumistaan edestakaisin hitaasti ja raskaasti ja heilutti ylös alas hameitaan, jotka muistuttivat kuivia, ryppyisiä lepakon siipiä. Hän tanssi! Oli ilmeisen selvää että Mörkö oli hyvin tyytyväinen. Nämä hiukan naurettavat menot olivat jollakin tavoin tulleet Muumipeikolle tärkeiksi. Hän aikoi jatkaa niitä, tehköön saari mitä halusi. (s. 121)
Mörkö odotti hiekkarannalla. Muumipeikko tuli Mörköä kohti ilman lyhtyä, hän pysähtyi veneen luo ja katsoi Mörköön. Hän ei voinut tehdä mitään. … Ja äkkiä Mörkö alkoi laulaa. Hän lauloi ilolaulunsa ja huojutti ruumistaan edestakaisin niin että hameet lepattelivat, hän tömisti ympäri hiekalla ja osoitti kaikin keinoin olevansa iloinen, kun Muumipeikko oli tullut. Muumipeikko astui askeleen eteenpäin, hän oli hirveän hämmästynyt. Ei epäilystäkään, Mörkö oli iloinen nähdessään hänet. Mörkö ei välittänyt myrskylyhdystä. Mörkö oli iloinen siksi että Muumipeikko oli tullut tapaamaan häntä. Peikko seisoi aivan hiljaa sen aikaa kun Mörkö tanssi. Hän näki Mörön tassuttelevan pois pitkin rantaa. Kun Mörkö oli kadonnut, Muumipeikko meni hietikolle ja tunnusteli sitä. Se ei enää ollut jäässä. Hiekka oli samanlaista kuin ennenkin eikä se kuhissut enää. (s. 172)
Mun mielestä tää on aivan ihanaa. Mörkö, joka aikaisemmin on jäädyttänyt kaiken mihin koskee, onkin nyt sulanut ja muuttunut lämpöiseksi. Sen kautta että joku tuli ja antoi hänelle aikaa ja valoa. Muumipeikko luuli että Mörkö halusi valon, vaikka hän oikeestaan halusi seuraa. Ja Peikko toi valon joka yö ja Mörkö tanssi ja lauloi. Loppujen lopuks se lämpeni, vaikka Peikolla ei ollut valoa mukana (paloöljy oli loppunut). Tärkeintä oli kuiteski että Muumipeikko tuli, ja oli läsnä.
rätt perspektiv
vi såg just på ”legend of Bill Wilson” -DVD:n med lite folk från huset… den kom in i rätt stund igen. påminnelse om varför jag gör allt det som jag gör, och den satt som allt in i rätt perspektiv igen. nu fortsätter arbetet.
some people dream about making a difference
- OTHERS stay awake and do it!
-Bill Wilson
