ida.

idag fick jag ytterst trevlig post i postlådan. *taaack*

har lixom it insett tidigare hur tungt dehä jobbe egentligen e. visst e d allti lite tyngre att vara vikarie, fö lixom eleverna e nya o ofta e man it bekan me ”husets regler”.. men så e d it här på mammas skola. här här ja ju vari vikarie sen våren 2002 så ja känner lärarna och assistenterna och vet allt om alla eftersom mamma hållit mej uppdaterad. oftast, eller nästan alltid, har jag vikarierat mamma. hon e alltså mattelärare och så har hon några fy-ke timmar o lite data. men mest matte.

innan ja berättar vidare e d kanske skäl att ge dej en liten bild om den miljö vi befinner oss i. en grupp har max 10 elever. förtillfälet finns d 8 elever i den största gruppen.. i en grupp med 7-8 elever kan det finnas 1-8 nationaliteter och språk representerade. alla har inte gått i skola i sitt eget land. och alltid nu som då kommer någon analfabet. att byta land och språk är aldrig enkelt och precis som bland oss finnar så finns alla läs-och skrivsvårigheterna representerade i invandrarklasserna. plus att vi i västvärlden har en sådan rikedom i våra dagisar och förskolor var barnen redan lär sig motorik, tredimensionellt tänkande, måttenheter osv osv osv. för många av invandrarungdomarna är sådana saker inte självklara som är det för oss. t.ex. att rita raka linjer med linjal eller att 100mm=10cm=1dm=0,1m… eller att 0,5 är alltid ett halft.. för att nu bara nämna nått och lite extremfall.

men trots att det finns många så kallade svaga elever så finns det alltid sådana som verkligen studerar, sätter tid på att lära sig finska och sedan också lär sig. både språket och sakerna…

nu ska vi blanda ihop allt dethär så får vi det var jag vikarierar nu. vi har 40 elever många lärare, assistenter och studerande. över 14 olika länder och  flera språk blandade. syftet med invandrar-skolan är alltså att de skall lära sig finskan plus egentliga sakinnehållet i den årskurs som d enligt ålder hör till. så en elev som är 15 och börjar här borde alltså lära sig finskan och allt det som våra finska nior redan kan och lär sej…

kanske du börjar fatta att denhär ekvationen är egentligen omöjlig att lösa. det funkar bara it så. därför har dom arbeta fram systemet i Vasa (med inspiration från andra städer) så att eleverna får stanna kvar i denhär miljön med andra invandrare mer än ett år, så att de sedan bättre klarar sig i finska klassen, när d väl kan gå över.. di flesta av dessa elever går hela högstadiet här och får grundskolans avgångsbetyg och fortsätter sedan till yrkis.. någon enstaka elev har väl fari till gymnasie…

det bästa för dessa elever skulle vara en personlig assistent, som kan diskutera och samtala och ge undervisning på exakt rätt nivå. och att undervisa dessa klasser kräver mer av mej som lärare, eftersom jag inte kan ta förgivet att de förstår varje ord jag säger.. och nu har jag bl.a. biologi och finska.. och i biologin kommer d i varje mening åtminståne ett obekant ord. ytterst få elever kan engelska, men till dem som kan, så säger man oftast d på engelska.. men di flesta kan alltså it, och då tar man fram all sin kreativitet och all alias & pictionary & gäster med gester erfarenhe.. så då får man ord förklarade.. och redan vid lunch är man väldigt slut… men d e underbart och väldigt givande att jobba med dem.

eleverna är trevliga, snälla och bryr sig. dom kommer o kramar en o frågar varje dag hur man mår… dom har blivit mina vänner. och det är kul! så jag trivs, fastän jag är nästan gråt-färdig-för-d-minsta-som-rubbar-min-sinnesro-trött när jag äntligen hinner hem.. (när man väl jobbar dagarna, måste allt annat skötas efter.. så igår o idag har ja vari sådär 12h borta.. *typist*) men snart e d sportlov! snart! tills dess så njuter ja samtidit som ja hoppar o skuttar viftar me armarna o pratar mer än massor.

hoppas dehä e någolunda förståelit.. orka läsa igenom nåmer.. nu kom mamma hem, dax att träffa henne åxå.. fast vi jobbar på samma ställe så kan d gå en dag utan vi setts mer än en gång.