Boston

tonight at 7.45pm leaves my flight from Buffalo to Boston.

we are leaving in a couple of hours and we pray that everything will go well at the border. on our way in they didn’t even look at my passport, so I hope that won’t give problems this time.

Then I’ll stay in North Darthmouth, close to Boston for one week and I’ll leave back to Finland July 7th. That means I’ll get to spent 4th of july in the US wich I’m looking forward to. I wanna see some firecrackers.

I have no idea if my host-family will have internet. I assume and hope so.. othervise I’ll leave a note when I can.

new experiences

all of your comments really made me happy

now it’s Friday. I have two more days in Can with J. And now I’m starting to regret that I didn’t choose to stay longer. but hey, there is a reason for everything and I think Boston will be good.

My biggest consern right now is what to throw away from my suitcases so that I won’t have to pay for the ower-weight again.. because on my way here J took my otker suitcase.. she was allowed to have 2, but I’m only allowed to have 1, so I’m anyways going to have to pay for the second one (which is a very nice on ) and I don’t wanna pay for the couple of punds extra that I had on there.. hmm.. life is hard. but then on my way from Boston to home I’m just not gonna care.. there is some things that I still need to get.

I put some pictures up om Pixbox. so if you go to the page ”pictures” up there somewhere and klick on the link you’ll come to my pixbox-page. I added New York 5 and Canda albums.. I’ll propably add more pictures to the Canda one later.. but thats some pictures so far..

Oh yah, we went to baseball game yesterday. That was so cool. I’ve never been to any games (exept school-games) so being in a BIG stadium with ALOT if people and pro-players was so cool. and now I actually know something about baseball

what else.. yes, we were in Toronto to do that, so now been there to.. atleas somewhere there and it was nice. some hig buildings and water, also called lake Ontario.. but after 4 moths in the urban surroundings of NY it was so refreshing to feel the breeze from the lake on your face.. all though I miss the smell of salt in it that comes from the ocean.. but still, it was a big water and that was wonderful!

today we slept long. hehe. but it’s nice when we actually can stay up late and sleep late.. we can stay up late knowing that we don’t have to get up at 6 because class starts at 8. that is nice! today we are going to bake coocies and go to wallmart and play with our computers. i think.

joy

here some things that have given me joy.

Tim Horton’s Ice Capp (ice cappuccino). This drink is heavenly good and it beats regular coffee everyday! And it cheap. 1,60 Euros.

We found a ”pirate ship” and just had to do The Pirate Dance.

Ready for the Baseball-Game. with our tickets and Foam Fingers. This is just so cool, I’ve seen theese on TV my whole life, and now I have one of my own

I got to eat peanuts from the shell. jeeeeeeeeeeej!!!!

canada

just so you all know, I will try to write in English from now on, so that all my English-speaking friends can follow my life if they want to. And I think it will be a good practice for all you Finns out there

So now New York is behind and Fenwick, Ontario, Canada is the place to be. We slept a really nice and long night. But it does feel strange, very strange actually, not to be surrounded by alot of people all the time, and not having to do a lot of things all the time. On the past Wednesdays I would sit in the truck right niw feeling satifisfied about the Sidewalk day we had on my site and we sould be going to Revoulution. Or the ending of it. But now that is no more. Not for me at least.

It was so wierd waking up in a room that is not full of girls and going into a bathroom all by myself and taking a hot shower with good pressure in it. There is a lot of hours in a day  and I don’t really know how to fill all of them right now.

Today we were sun tanning and I enjoyed reading Narnia. We saw the second movie on Monday-night so I wanted to read the book, to remind myself of all the details that did not come across in the movie. It’s so nice to be able to enjoy a book which is not something you have to red, but you get to read it.

This part of Canada is really nice and it reminds me of a area called Narpes at home. All though here was a little hill (or what ever its called). But its like countryside with house here and there and a lot of fields and forrest. Very cute and I feel how my soul is resting. Here I can see many of my Creators masterpiece’s and they give me joy. Like a sky full of shining stars above a field where the grass slowly moves in the worm night-breeze. And I saw fireflies yeasterday. Many of them. How cool aint that??? I’ve never seen them before and seeing them gave me alot of joy.

Now it’s time to move on. Lets see what we choose to do tonight. Take care of yourselves and I hope you survive the language change.

bye bye

on aika hiljaa kiittää ja kättä puristaa.

nyt meidät yhteen liittää vain muistojemme maa.

jäi jälki sydämiimme, jälki unelmiin.

teille sanonmme nyt näkemiin.

nu är det nästan över. det som jag hatar mest av allt i världen.. att säga farväl. det spelar tydligen endå ingen roll med förberedelser och förhandsinställningar. sorgligt är det alltid. jag visste att ja sku vara här 4 månader. ja sade till allihopa att ja far iväg sedan. men endå har det varit en tung vecka. och nu har ja sagt farväl till alla ”mina barn” men ja har teamet och intern:erna kvar. och det är det svåraste. men det kommer att gå.

fastän några redan har farit hem och jag har haft min graduation och fått mitt betyg och ja har sagt hejdå till några så ed endå svårt att förstå att ja inte ska på visitation på tisdag. ja tror att det är då som den värsta ”emotionella break-downen” kommer.. när den vardagsrutin som pågått nonstopp i 13 veckor bryts och miljön är annorlunda. tryggheten där är att vara tillsammans med J i Canada. vi får gå igenom den värsta ”komma hem kulturchocken” tillsammans.

nu ska ja skriva några farväl brev och bränna lite foto-cd:n till mina staff-members.. så ja tror ja uppdaterar nästa gång från Canada.. *coolt*

hejjsan

nu är det en vecka kvar i New York

Det känns hur konstit som helst. Och denna vecka är precis som alla andra. Nästan lika full som alla andra. Den enda skillnaden är att nu på tisdagen får jag ingen ny lektion att planera för nästa vecka, utan har fatist lediga kvällar. jess!

nu kommer allt att göras för ”sista gången” och visst känns d lite snyftit, men bara lite. Jag har ju vetat hela tiden att jag kommer att vara här endast 4 månader, och när ja var förberedd på det så kommer avskeden att gå bra.

värst är det nog att säga hejdå åt barnen på tisdag och onsdag, för lixom dom får en ny mänska på hösten som dom måst lära känna och när dom väl lär känna den så far den igen. det är så det funkar på ”intern-sites”.

Jag ser massor framemot att få fara till Canada och umgås med min väl J lite mera. Och så får ja ju besöka ett nytt land och se niagara fallen!!

Här innan ja far iväg sak ja ännu se narnia, köpa en kappsäck, sy lite dramakläder, ta lite musik av vänner, dricka massor av latte mocha swirl, umgås med folk, fara till battery park o se frihetsstatyn, umgås me några flickor i manhattan osv osv osv.

aijo, på tisdag morgon skall vi flytta. brandmännen kom till vårt hus och gjorde en såndän inspektion och dom insåg att vi är för många som sover här. alltså kommer vi att ta vår bädd och gå. vi ska flytta till centret, som församlingen äger o håller på o renoverar som e fem kvarter ner. vi ska bara sova där o allt annat håller vi här i huset, så d e inga problem. vi sover där, men håller alla våra grejs här, så ja behöver it börja packa rikit ännu. så sånt.

nu ska ja på gudstjänst o ikväll e d barbeque till pastorns familj!

Won-by-One

JAg borde ha skrivit dethär inlägget för lääääänge sedan, men det har bara inte blivit av. Nu är det torsdag morgon och snart skall ja på mitt sista lektions-planerings möte till kontoret. Och snart får jag resultatet för mitt prediko-prov från igår. men ja.

Won-by-One är sponsoreringsprogrammet som Metro här har. Det betyder att folk omkring hela världen betalar en månatlig summa till församlingen, vilket i sin tur möjliggör hela Sidewalk och allt det andra som vi håller på med. Men sponsorerings-programmet är personligt. Du får ett barn (eller flera om du så väljer) som du sponsorerar. Det betyder att du betalar 23 dollar, alltså något runt 20 euro i månaden till församlingen och barnet får Yogi Bear programmet nära sitt hem.

Till programmet väljs barn som är trofasta och kommer ”varje gång”. Sponsorerna brukar skriva brev till barnen och ge små presenter vid födelsedag och jul. Jag har fått vara med och leverera flera paket och glädje är lika stor varje gång. Dessa barn som vi möter här lever vekrligen inte i något paradis. Varje liten extra grej som dom får är en gåva från himlen. Och dom blir SÅ glada av att få höra något från sponsorer.

Det här är en väldit kort förklaring, om du vill läsa mera kan du kolla på hemsidan.

Så har dom åxå börjat ett nytt program, som heter Run-with-One. Det är sponsorering för staff. Syftet med det är att få lite mer ”fast inkomster” så att dom pengar som kommer som donationer och kollekter kan användas mer konkret till barnen. OCh via detta program blir också förebedjarna där hemma ihop-kopplade med en av arbetarna här, och de skcikar ut nyhetsbrev för att berätta hur arbetet går. Personligen sponsorerar jag en staff från mitt team.

om du har frågor, funderingar va som helst, skriv aningen en kommentar här, eller mejla mej på irtskukka@gmail.com Om du faktist vill sponsorera ett barn med ynka 20 euro i månaden mejla mej din adress så äddar jag dej!!

ha en bra dag allihopa.

senare

Det fanns i luften hela dagen. Jag visste att den skulle komma om jag bara väntade tillräckligt länge. Och sen när folket samlades vid dörren och stirrade förundrande mot himlen visste jag att den var nära. Jag gick ut. ställde mig lite längre ifrån dom andra för att kunna njuta av detta helt själv. Jag visste att det här var större än vad jag upplevt tidigare och därför måste jag vara ensam. Det var för dyrbart för att låta förstöras av dom andra.

Jag känner hur vinden blir kraftigare och kraftigare. Om jag bara hade ett stort paraply kunde jag flyga upp som Mary Poppins. Jag sträcker ut mina armar och känner hur all oro från dagen bara blåses bort. Jag håller mina ögon fast spända på himlen. Jag vill inte missa en enda. Dom är så många. Dom är så vackra och kraftiga. Var och en överraskar mej med sitt ljus. Var och en fängslar mig och får mig att förundras. Varenda en påminner mej om min litenhet. Men något saknas. Det är så tyst. Hör vinden blåsa allt kraftigare. Hör hur staketet kämpar för att hållas på sin plats. Vinden för den närmare och närmare mig. Och sedan kommer den. Stormen.

Himlen öppnar sig och dropparna kommer. Denhär stormen är snäll. Den är perfekt. Den överraskar inte utan den börjar sakta men säkert. Jag känner hur dom enskilda vattendropparna träffar mina armar och jag vänder ansiktet mot himlen som fortfarande lyses upp av blixtarna. Dropparna blir tyngre och tyngre och äntligen lättar trycket som varit på oss hela dagen. Kylan är för en gångs skull en välkommen känsla.

Jag står där ute. Ensam med många andra. Endå finns där bara stormen och jag. Varje droppe är för mig, för min glädje. Varje blixt som nu följs av det mäktiga dundret är en påminnelse till mig om att jag inte har kontrollen. Stormen viskar till mig ”Lita på Mig. Precis som jag styr denhär stormen, styr jag ditt liv.”

Jag låter all oro sköljas bort av regnet. Jag låter all besvikelse bara rinna ner och kastar mig än en gång in dom Fadersarmar som bär även i stormen. Där är jag trygg och jag kan lita på att i Hans armar leds jag rätt.

trevligheter

det underbara med min nokia telefon arr att den har en sandan converter grej var ja kan andra alla olika matt o grejer fran vara underbara enkla saker till konstiga amerikanska enheter. men jaa. sa idag har vi haft 107 farenheit. va nu sen an d betyder. sa fram med telefonen och konstatera att det ar 41.6. sucka mej. av den orsken sammankallades ett ”kris-mote” med alla unitleaders och sidewalk blev avbokad. det skulle vara en for stor risk att ha alla barn ute i hettan och sa… detta har inte hant pa aratal. jag akte fortfarande ut for att besoka mina barn om morgondagen. det borde vara 85 imorgon, vilket gor kanske 30 celsius (har inte telefonen har sa vet it exakt)  och da ar d inga problem att vara ute.

sa varmen har kommit. manga veckor senare an normalt, vilket ar tacksamt. natterna ar nastan pina for var ovrevaning ar som en trevlig fuktig bastu. som tur har vi AC har i common-room, sa man kan sitta o jobba i kyla.

imorgon ar det ”skills-test”. maste ga over min predikan nagra ganger ikvall sa att ja kan d.

gladje amnet nummer storst ar sjalvklart lilla Lea Knuts som foddes igar. det var andra gangen som mamma ringt min kannykka sen ja kom hit. hur trevligt som helst att bli monstermoster till en tjej. oj oj va vi kommer att ha kul. och jag maste erkanna att nu kanns d svart att vara har. d har gatt hu bra som helst hittills, men nu nar lilla livet finns dar ute och ja dom e sahar sma en sa liten stund.. mazze, ni mast filma henne nu.. da mamma en gang  har ne kamera.. sa far ja se d lilla knytet sen..

efter torsdagen kommer allt att vara bara ”relax”. da ar alla alektioner planerade o sa.. sen ska bara lite props goras o sant.. men nu fram tills d finns en massa att gora.

 

anteeksi kaikki suomenkieliset/ aikaa ei vain ole kirjoittamaan kahteen kertaan nykyaan.

en liten uppdatering

nu ar det egentligen laggdags. kom hem for 15 minuter sen. om ytterligare 15 minuter traffas min grupp *suck*

nu ar det endast 2 veckor kvar, och vi kor hart till slutet. ja menar vi har fullt upp till slutet sa vi kor pa. detta har ja gjort sahar hem-lax-vis: intervjuat 5 staff-folk och renskrivit dom. gjort ett veckoschema. gjort en ”ministry-portfolio” med text o bilder pa vad jag egentligen gor har. skrivit en undervisning till min grupp. skrivit prov och 10-sidig uppsats. allt detdar har inlamnats och fatts tillbaka. det enda som ar kvar nu ar att presentera var undervisning. det sker pa onsdagen. en lektion ar fem delar o en person har skrivit varsin del o nu ska d predikas. med rekvisita ljudeffekter o allt. och det skall vara 20 minuter och inga sekunder extra. nar 20 minuter har gatt skall vi saga amen. om vi inte lyckas me ddet far vi 0poang, oberoende hur bra vi var.

annors sa ska d snart borjas packas och allt gors for ”sista gangen”. for att vara arlig borjar jag nog villa fara harifran. endast av den orsaken att jag ogillar hejdan, sa ja sku hellre bara vara rude o sticka ivag. men tyvar sa funkar det inte sa med oss manskor. eller for dom andra.

gladjeamnen i vardagne ar manga. tex hur 8 stora skolbussar ryms parkerade pa kyrkans bakgard. och hur manga tjejer som sir sa ”ynkliga ut” plotslit satter sej bakom ratten pa en stooor skolbuss o kor den. hur coolt som helst. om ja sku koma pa staff hit sku jag axa masta kora har. fast d borjar med paketbilar. sen trucks o sen borjar man ta sitt CDL, alltsa busskorkort. varje staff maste skaffa sej det.

ja, det ar det som galler nu. alla interns far fragan vill du koma tillbaka. man skall svara ja, nej eller kanske. jag svarade nej. ja vill hem. till karis.

fast nu ahr ja inte tid att skriva langre. ja maste fara o ova min predikan med min grupp infor onsdagens prov.

ha d gott allihop.hoppas ni e fortfarande vi liv med all er ledighet pa sommarlovet

pre-school

3 veckor kvar. dom sista veckorna är jag på lördagarna i pre-school. alltså med 3-6åriga barnen. här några trevliga bilder.