nu är det september. och nu har jag utlyst en filmfasta för mig. och TV för den delen. Dethär beror inte på att min dator råkar vara på service och jag inte kan se på ngt där hemma.. nej, det här har funnits länge i mina tankar och i augusti bestämde jag mig att i september gäller det. jag tänker inte se på film eller TV under september. med undantag av predikningar (vilket inte är så ofta) och undervisningstillfällen (jag planerar inte de lektioner jag ibland håller).
varför? jo, för att jag insett att film egentligen inte är så bra. (TV går ju lixom hand i hand me film..och jag har ingen så d e inget ”problem”). under den gångna sommaren har jag funderat mycket kring det här med film. både för och emot. och hur borde jag som kristen förhålla mej till film. och nu bara för att göra det klart för alla. ALLA filmer är inte dåliga eller destruktiva. det finns kristna filmer, men inte så många.. och om dom inte är kristna, så vad är dom då? (d e en fråga jag funderat på, men håller funderingarna privata).
jag funderade att film tar mycket tid och fastän jag sällan ”bara” ser på film utan håller oftast på med ngt handarbete eller pyssel samtidigt, så tar det mycket tid. och film påverkar. fastän jag skulle vara på ”min vakt” och vara analytisk och ifrågasättande, så påverkar dom mej på nått sätt.. och jag tror inte att jag längre vill ha det som dom har att erbjuda. tänk efter, Gud har menat att vi skall leva man och kvinna och inget samboende eller sex före äktenskapet. Det här är principer som jag lever efter och kommer att hålla, men hur många ”romantiska komedier” finns det som skulle framhäva dessa mina principer? Jag vet inte en enda. Om du vet en så berätta!
Och ja, jag vet att en film som handlar om det klassiska ”boy meets girl, they fall in love, something dramatic happens and they get eachother at the end and live happily ever after” inte kommer att rubba min värld och förändra mina principer. inte en iaf. men hur är det med en i veckan, eller så… jag tror att di så småningom kan få mig att acceptera deras beteende. Dom filmerna är ju endå en ganska så verklighetstrogen bild av den värld som vi lever i. och ja, det hände. jag blev likgiltig. jag tänkte att d e deras liv. ja lever mitt enlit mina principer. men d gör it dom, så di får gö hu di tycker. men sen när ja blev tyst o ”iddes it” lägga mej i stå för mina principer o åsikter så då vakna ja till. jag konstaterade att det behövs en förändring.
jag vill inte göra det som ”alla andra gör” och så har jag alltid tyckt. och det lilla jag sett så präglar filmer våra liv helt massor. det talas om film. det talas om skådisar. det analyseras manus o dialogerna utvärderas. men varför? det mesta är ju endå bara fiktion. har dagens mänskor förstört livet, då det alltid ska vara så fullt av action, kickar och nya upplevelser, att vi it ens egentligen iss försöka. har vi så höga förväntningar på livet i sig, att vi e så rädda för misslyckande att vi it ens vågar försöka. och då är det lättare att gömma sig i fiktionen. lättare att ta del av andras fejkade liv på en platt skärm med fantastist ljud. nejmen, det är ju based on a true story, denhär skildrar verkligheten, den undervisar. so what?? far ut o lär dej själv av dina misstag o it allti andras misstag (som endå e påhittade).
jag vill helt enkelt inte se på film längre. jag vill inte bry mej om påhittade storyn o fiktiva personer. jag vill inte. och därför är det filmfasta till en början, då det är sålångt jag själv kan påverka 100% utan film&TV.. för först nu när jag bestämt mej för att sluta märker jag hur mycket dom tagit av min tid o rum i mina tankar. ja tror d e som godisstrejk. första tiden e värst för ja måst vänja mej med d nya, men sen när första chocken är över o d nya har blivit rutin, så är d inga problem.
jag tycker det har varit så tragist, när vi som aktiva ungdomar har träffats o ”umgåtts” men sen endå alltid sett på en film. och så har det varit många år för mej, och jag har tyckt om det.. vi har varit tillsammans, jo. men har vi tagit del av varandras liv, tankar och åsikter? nej. vi har tittat på fiktiva liv o sedan varit så trötta att vi farit hem.. och nästa veckoslut var det lika. men nu tänker jag inte vara med längre. jepp. jag blir hellre hemma och gör nå annat, eller tar en promenad.
och nu har jag inte alls berört kapitlet med actionfilmer. och den chocken jag gick igenon när jag insåg att jag tittat på en film var dom ”döda ti höger o vänster” och d väcktes inga som helst medmänskliga, sympatiska känslor. jag tänkte ”rätt åt dom, di e dumma”.. men it går ja ju IRL o dödar den som e dum……… och ja-a. jag tror inte jag orkar gå in i dessa funderingar nåmer… dehä sku ju ba bli en kort grej om min filmfasta.. men oj, ibland kan ja visst skriva…
Dethär är Metro Ministries’ senaste läroplan.
Dethär e huset som ja jobbat i här i stan dom senaste circa 4 åren. Det började med en 5-veckors praktik mitt andra studieår och ftr d har ja vari en av arbetarna i huset. En tid levde vi i exil och nu har vi vart en par år tibax i huset. Och nu håller stan på o lagar d fint runtomkring.
skall nog åtgärda det här nån dag. inte idag.
åååhh d ska bli så skönt!
