Nu e flickan stoor! Ett år idag!
Vi har firat henne här hemma hos mamma. Andra småbarnsfamiljer och storbarnsfamiljer har varit på besök!
Hon e stora flickan redan, som kan stå själv. Nästanästanästan så att hon tar steg.. men it rikit ännu.
Storebror är på sommarlovsresa hos farmor så han va inte me o firade idag.
Känner mig arma GLAD!
Såhär mänsklit sätt borde ja inte göra det, men gör det endå.
Så får man ha det när man e på Guds lag.
Sov dåligt förra natten. tiiidiiiiig väckning och låååååååång dag.
Men en liten stund me Jesus, lite prat från ett ärlit hjärta till Pappa som ja vet att hör och ser o vet bäst o har omsorg och är trofast.
Dagen blev bäst!
Full av små saker som gläder mig. Från PappaGud till mig. Saker som knappt nån annan skulle le åt. Men nog jag.
Och sen att se det konkreta hända som man bett om. Och få det bekräftat från ett håll man minst anar. Då blir en litenIda så full av glädje att hon trampar så hårt hon orkar på cykeln och tjuuuter av tacksam glädje i nedförsbacken.
Aijo, så vann ja över Sofia i blitz. Fast d va ba vitvå som spelade. men endå, jag vann över henne! det har INTE hänt många gånger förr. så ännumera glädje.
Nu under tiden alla andra ser på hockey, ska ja plocka lite filer ti min minnepinne o fara o sova sen. Flera långa dagar ligger framför, men jag är vid gott mod. Gud är med mig – och för Honom är INGENTING OMÖJLIGT!
bilden är lilla Léa som redan blivit så stor att hon äter själv. mämma vid påsk. denna bild och många fler har varit till stor glädje (o lite saknad) sen ja fick dom av mamma. (antar att d e mamma som e fotograf.)
om du är en av domdä som hatar måndagara, ska du verkligen inte läsa mer. men jag ÄLSKAR måndagar. Speciellt idag då förra veckans måndag inte var nån riktig måndag då det var annandag påsk. men idag gäller det desto mera.
Jag har bytt skosnören till mina roliga ghetto-skor, så nu är dom typ perfekta.
Jag har svarta byxor och håret välspreiat på två aviga franskaflätor och pippilotter av praktiska orsaker. inte för att det känns som varken pippilotter eller svarta byxor idag. ”sitoutuminen on suurempi kuin tunteet” ekar det inom mej. och jag gläder mig stället åt den gula tröjan och skosnörena 
Det blir myrdrama idag. Och det gläder mig.
Och vi har en scen som nästan är färdig. Det gör mig VÄLDIGT glad.
och så hittade jag den bästa av alla Nicklas Hallman låtar på youtube. Bara det att den finns där gläder mig.
och idag komer folk på studiebesök.
och jag har packat rekvisita i en korg
Måndag. Skojohoj. Barnmöte. Behöver man säga nå mer?
Jag rekommenderar starkt att du skaffar dej någo inspirerande att göra varje måndag – då blir hela veckan mycke trevligare och positivare, då du har nått superkul att se framemot på måndagen!
Dethär är dagens stora glädjeämne! vetni, dendär trevliga känslan av att sätta en liten godis i munnen och gissa vilken smak den är – och hoppas att det var gott 
Ellersen när man försöker hitta nån specifik smak, men misslyckas. Det är kul.
Det som åxå ger mycket glädje är att jag nu får göra CaffeLatte här hemma *mums mums*
Jag hade tänkt vara superaktiv idag efter mötet. Men det blev inte så. Det blev mat hos adoptivfamiljen och sedan långpromenad i jobbig snö med adoptivsyster.
Hade tänkt sy färdigt ett projekt som har ca 2h jobb kvar, men d blidde inte så heller. Det blir väl att tända lite ljus, lyssna på några utvalda rep1 låtar och bara sitta i soffan o njuta av tillvaron.
Familjen – den riktiga i Vasa och den andliga i Karis – har varit mycket i mina tankar dessa dagar. Därför får ni nu se två bilder av den riktiga familjen. Dessa togs på sportlovet då vi va ti studio för att ta familjefoto. Den första där uppe är dendär officiella som man ”måste” ta som ett försök att övertyga omvärlden att vi nog är normala och representabla. Den andra är den som visar vårt verkliga jag. Och en förklaring till tomteluvorna: Då vi nu engång var samlade alla tillsammans, måste vi ju ta ett julkort att skicka åt släkten i USA(för att dom skickar familjefoto varje år och vi har en me relativt normala miner nog) Men denhär e min absoluta favorit. Fotona med miner togs endast för vår egen skull. Haha.
Jag älskar min(a) familj(er).
Hur glad blir inte en Ida när hon öppnar spjälgardinerna och skådar ut i en vit värld som sakta håller på att bli ännu vitare?
Svar: Väldigt glad.
Hon vill ignorera den långa todo-listan som fortsätter från igår, ta på sig mysiga varma kläder o springa ut. Kasta sig på en mjuk vit madrass som täcker henne i ett vitt moln av små prickar av kyla. Ståendes snurra runt i långsam takt med utsträckta armar och ansiktet vänt mot de fallande flingorna och känna hur de smälter när de träffar hyn. Falla raklång bakåt och veta att änglar är verkliga och lämnar spår efter sig.
Kanske hon endå gör det. Kanske. Allt detdär allvarligt officiella kan vänta. Ingen tar skada av det. Ingen.
idag är en umgås så mycket du orkar dag! en bra fortsättning på gårkvällen. Efter möte blev d fastlasmat hos G. ärtsoppa o fastlasbullor!
och sen blev d vinterns första och hoppeligen inte sista gången i pulkapacken! med endast en pulka o tre personer, så vi hann med en par åk var innan mörkret kom.
Tant lila och Tant grönsvart och Tant grön UTMANAR ALLA som finns här i trakten att koma med o åka pulka på ONSDAGEN. tiden är fortfarande obestämd, men nångång under dagsljus. platsen är sandgropen i tallmo.
att vakna på måndagar är det bästa som finns. hela veckan ligger framför, fast egentligen så ser man inte så lång nu. Nu tänker man bara på idag. På den älskade måndagen med den bästa samlingen i veckan.
Det finns inget bättre sätt att börja en vecka!
och ja blev såklart nyfiken på hur långt jag gått. så då for ja in på eniro.fi och hittade en ny funktion i deras kartor. man kan mäta distans!!
enligt den är det 2,3km från mitt till Betel, då jag går längs med centralgatan
Det är 7,6km från mammas hus i Singsby till Vasa torg (den väg jag brukar köra) och 9,1km till mommo.
Och förra lördan när jag o M va ut o stavgå så blev den länken 9,7km för mej.
dethär e hur kul som helst. ja sku kuna sita här hela natten o jämföra olika rutter. men ja tror ja fortsätter imorn iställe.
jag diggar denhär måndasgskänslan.
hur allt bara känns övermåttan underbart och den lilla oro som finns det inte plats för, fö ja vet att Jesus tar hand om det.
hur tacksam kan man vara? väldit. o ja e jättetacksam för att få vara här just nu. och göra d som ja e kallad att göra. och bara doona dagana i ända (och ordet taxam får en sång att snurra i huvu, som it e så taxamt.)
ochjag kan bara le. och vänta tills nästa måndag igen.
underbart.
FATTA VILKEN GLÄDJE!! DET ÄR MÅNDAG
IDAG BÖRJAR SKOJOHOJ EFTER JULLOVET, HELGA HUND HAR SOMNAT I EN EGYPTISK PYRAMID OCH VAKNAR, REDO FÖR NYA ÖVENTYR. (och jag har plockat fram alla gröna kläder jag äger)
JAG HAR NYA ORANGE-SKOJ-TRÖJAN-SOCKOR!!! *LER* (måste hitta någo kul som går ihop me den blåa tröjan)
DENHÄ VECKAN KOMMER ATT BLI SÅ BRA FÖR ATT DEN BÖRJAR PÅ BÄSTA MÖJLIGA SÄTT. DET ÄR JAG ÖVERTYGAD OM.
HOPPAS ATT DU ÅXÅ FÅR EN FENOMENALT BRA VECKA!!!
igårkväll när jag inte kunde somna snurrade tankarna i mitt huvve. och då insåg jag, att jag inte kollat skolans mejl sen ja va i åbo i slute på förr mån. o så försökte ja minna näs min lärar sa att vitsorden för examensarbeten skulle komma. 10.12 var det visst. haha tänkt ja glatt o somnade.
så idag hade ja ett meddelande från winha att nya vitsord lagts in. och nu ser mitt studieregisterutdrag på följande sätt:
Jag vet inte hur tydligt det är.. print screen u know… men det som kommer tydligt fram är att jag har tillräckligt med sp:n för att få min examen (=den röda fyrkanten uppe i högra hörnet). Och att jag fått en 3a för examensarbetet. Vilket jag är helt nöjd med. Det är jag värd sku ja vila säga!
Hah! så nu ska ja bara vänta på mitt betyg. fast d kommer it förrän tidigast 16.1. då e d dimmission i åbo.. men ja tvivlar att jag kommer att närvara på den. fast man ska ju aldri säga aldri. så dehär blir väl sista inägget i kategorin ”I thesis”.. för nu är hela faderullan undanstökad!
Sist ja va här tänkte ja att ja sku koma nästa gång vi jul. men e d nu sen tack vare eller på grund av en öronläkar tid på måndagen kom ja nu hit. Och väl här så inser jag hur mycket jag behöver tiden här just nu.
som en parentes måst ja väl bara jubelropa att öronläkaren gick bättre än bra. nu värker d inte längre, och fick höra massa positivt!
det bästa med vasa e fortfarande knutskalaset. barnen växer o aron talar mer o mer fö varje gång man ser honom. Léa växer o hennes charmiga personlihet syns mer o mer. hon e duktig, med kunskaper som att vända sig från rygg till mage o tillbaka. Och tugga det kan hon.
så på söndagkväll försökte vi ta lite foton.. och är man en Ida och två barn som ska bli fotade, så är d sannerligen en utmaning att få alla o si bra ut på samma bild.. här kommer nu några pärlor från den fotoshooten (Tanja muuten lähetä mulle SE kuva jonka mä otin teistä eilen.. ni saan julkasta sen joohan? 
