Arkiv för känsla

kvällnostalgi

kvällar e farliga.
det finns tendenser att fastna i något som håller en från sängen o sömnen.
fast man e supertrött.
ikväll är det nostalgi.

NY-nostalgi.
ja har svårt att fatta att jag för exakt ett år sedan bodde i BK o jobbade på Metro o gjorde allt dedär.
dom har just börjat en ny termin, jag skypa me J i början av veckan och facebook visar massor därifrån.
därav min nostalgi.
nu sku ja ha lust att tänka vidare.
analysera och ifrågasätta.
skriva ner och minnas.
men ja e trött.
och imorgon……

just nu e ja så nyfiken.
nyfiken på förra året.
men jag vet vad det står. så ingen vits.
inte nu iaf.

NY får nog lämna.
det viktigaste finns sparat i mitt hjärta.
och det är omöjligt för nån utomstående att riktit förstå det ja känner nu.
minnen om livet där.
vardagen. jobbet. mänskona. mötena. känslan.

men nej. bli inte orolig.
jag skall inte tillbaka.
eller jo, nog på besök.
helst ännu inom denna termin.

men ibland behöver man (jag) fara bort en stund, för att verkligen igen inse och förstå att det nog egentligen var HÄR jag skulle vara.
här hör jag hemma.
det här är hem.
hemma.

Kommentera

winterwonderland

Hur glad blir inte en Ida när hon öppnar spjälgardinerna och skådar ut i en vit värld som sakta håller på att bli ännu vitare?

Svar: Väldigt glad.

Hon vill ignorera den långa todo-listan som fortsätter från igår, ta på sig mysiga varma kläder o springa ut. Kasta sig på en mjuk vit madrass som täcker henne i ett vitt moln av små prickar av kyla. Ståendes snurra runt i långsam takt med utsträckta armar och ansiktet vänt mot de fallande flingorna och känna hur de smälter när de träffar hyn. Falla raklång bakåt och veta att änglar är verkliga och lämnar spår efter sig.

Kanske hon endå gör det. Kanske. Allt detdär allvarligt officiella kan vänta. Ingen tar skada av det. Ingen.

Kommentarer (1)

the autumn rains are coming

So I’m riding my bike through the city. Its late enough so that I’m almost the only one out except some taxis and someone whose had a little bit of refreshments and the merrily greet me as I pass them by. But it’s not so late that I would have to be in despair. I see the leaves falling from the trees as the breeze is increasing in strength. The fall is here and it’s preparing itself to show its real nature. And I’m waiting. I’m ready for the Rains to come. I can hear the thunder in the distant. It’s like a train on the edge of the town. As the Autumn are to come and they will fill the land with pools of blessings.

I feel so free riding my bike. No hurry and I can just enjoy. My mind is filled with gratitude how my Caretaker ones again heard my silent sighs and we had a wonderful time inside. It’s amazing to see how some cards, singstar or air-hockey can bring so much joy to people’s lives. And they don’t have a clue of how much they gave me when I lost and I got to see the joy of victory on their faces.

But it’s not all victory, it’s not all rejoicing. At the same time we are talking about the ones absent. We know where they are, but because of my presence the truth is avoided. We all know what is going on, but not many dare to say it out loud. Because of me they don’t speak. And it’s fine as I don’t need to hear the words. I see the hopeful eyes that fade away, I see the lonely ones walking around hoping for someone to greet them, I see the boy looking at the girl and how she turns her back to him, I see the ones hiding in the corner not wanting to be disturbed and I surely see the ones who are everywhere all the time. No need for words. It’s all written out there, in everything in everything they do and are. And it all makes me so sad. There must be more than this. I know there is more. Oh if they would only know. If they could only get the Real Stuff at least once and not only some cheap copycat trying to make a substitute for something that can not be replaced. How can they be so living yet so lifeless at the same time?

Sure as gold is precious and honey is sweet, so you love this city and you love these streets. Every man and woman every old and young. Every fathers daughter every mothers son. I feel it in my spirit feel it in my bones. You’re going to send revival bring them all back home.

There must be more than this, oh Breath of God come breath within. There must be more than this, Spirit of God we wait for you.

Come like a rushing wind. Clothe us with power from on high. Now set the captives free and leave us abandoned to your grace.

Consuming fire fan into flame a passion for your name. Spirit of God would you fall in this place?.. Lord let your glory fall.

Fill us anew we pray.

Kommentarer (1)

krishantering (s)

när man möter på en kris så kommer man i olika faser. chockfas-reaktionsfas-reflektionsfas-bearbetningsfas-nyorientering.

dethär har ja lärt mej i skolan, och nu i häljen har ja funderat mycket på det. har funderat på mitt eget handlande som ”proffessionell” i fredas, och mina egna reaktioner till allt det som hänt.

det viktigaste efter en chock eller kris är att man ger den tid som behövs till bearbetning. och det känns gott att veta. man får sörja. man får gråta. man får vara arg… om man inte sörjer blir man lätt deprimerad.

men det handlar också om att sen lära sig att leva vardagen igen och ha det som hänt med i vardagen. vissa klarar det snabbare än andra, men d viktigaste är att man inte ger upp, utan nog fortsätter.

så nu fortsätter vi!!

Kommentera

suck o stön ack o ve

tänkte först inte skriva något hit. men d känns ändå rätt. vill bara berätta allt d mindre roliga jag fick veta igår vilket har fått mej att citera en ungdoms ord massor. han sa ”paska viikko”.  jag tänker bara säga vad som hänt. och så får du dra dom slutsatser du vill och analysera själv och sucka om du vill och kanske till och med be en bön. jag har bara ett att säga som slutsats och det är förra inlägget.

på onsdagen va ju hela jokela grejen.

på fredagen fick jag veta att på torsdakväll had en fd. mammas elev och hans farbror omkommi i en bilolycka för att d va halt o dom had sommardäck (så sto d på il:s sida). d va en kille som jag hade undervisa ganska mycke.. han va en av di ”mer ordentliga” eleverna..

sen va d att fara på jobb ti uncan. under kvällen hände det en trafikolycka vid masa-smarket-lidl korsningen då en moppekille från 9an krocka med en bil..

och sen tala ja me mamma o fick höra att en bekants (som ja vari i ssk me nångång i tiderna) kompis had blivi svårt skadad på ett bygge och typ bryti nacken…

så en sån dag igår.

det går bara att sucka namnet Jesus.

Kommentera

Namnet

det finns ett namn, Hans namn är Frid

det finns ett namn, Hans namn är Liv

det finns ett namn, Hans namn är Helig

det finns ett namn, Hans namn är Evig

 

Namnet Jesus 

Kommentera

svart

black day.

svartkladd.jpg

 

need I say anymoore?

Kommentera

plåster

saltet sköljer bort det som skymt min syn och min blick blir åter klar

Kommentarer (1)

höstmys

när det blir kallt och mörkt om kvällarna och man har haft en full dag så finnd bara ett perfekt sätt att avsluta den dagen på. Invirad i en filt och en massa ljus som lyser upp så att inga lampor behövs, hett te och Bibeln. Det du.. det rekommenderas. Det om något tar bort all form av nedstämdhet som hösten kan orsaka (åt vissa)..

copy-of-dscn3511.jpg

Kommentarer (2)

*hata*

jag brukar undvika ordet ”hata”. hellre väljer jag att säga ”ogillar” eller ”tycker it om”. Hata är så starkt. o ännu starkare känns d om man uttalar d på karisvis: HAta.. stark HA i börja o så et kort ta.

hat e ju motsatsen ti kärlek.. och jag vill hellre så kärlek o glädje än hat o misär. (”always have a positive attitude”). och att säga att man hatar något eller någon e ju egentligen myki mer än va man ofta tänker. man använder orde hata hit o dit, genast då man it gillar nått.. fast ja anser att hata är mykke mer än bara ogilla.

men nu har ja verkligen komi på nått som ja hatar. ja, mer än bara ogillar. hatar. och det är att packa. ja tycker it alls om att nu måsta välja ut några plagg som ja ska använda under kommande veckan. och så e d sommar. man kan it veta om d e varmt eller kallt.. så man behöver lite av allt. o så ska man på bröllop och åka båt och en massa bil. d behövs en massa olika kläder o d e bara jobbit. o så behövs ju matchande skor och väskor. för att inte glömma smycken och bälten. jag tror d e bara jag som gjort d så jobbit för mej. fast dehä e ju ett steg i processen att lära mig klara mej med mindre. att inte bry sig. och egentligen bryr ja mej it… men jaa… orkah ”vatvoa” dehä nåmer. måst ti tåge rikit just……

Kommentarer (3)