Nånstans på nån sida hittade jag en länk till några serier på nete. Jag gillar dom, så har du inget annat att göra, ta en titt!
Först Kristian Svensson som bara visar ganska ärligt hur jag tror att många kristna tänker i olika situationer 
Och sen Jan Andersson, som bara e helt enkelt bäst på vardagliga saker
KLICKA på serierna för att komma till respektive hemsidor me många fler! Njut 
hittade en video som presenterar två av dom böcker jag håller på o läser nu. I videon talar Amritzer om 3 av sina böcker, jag håller på o avslutar nnr 2 och 3 av dom han talar om. Hade verkligne inte förväntat mig hitta nån sånhä video när ja sökt efter andra saker, så däfö kommer den upp här.
Jag tycker själv att varje kristen borde läsa och praktisera det han talar om i den tredje boken! Om att presentera evangeliet på ett relevant sätt till vår omvärld, var vi än är! (jag lånar gärna ut mina böcker så säg till ba om du e intresserad).
Har läst Narnia igen. Sista kapitlena i sista boken på gångs. Hela sista boken kretsar sig egentligen kring ett stall.. Och när huvudpersonerna väl hamnar in i det är insidan något HELT annat än vad de någonsin kunnat tänka sig.
De har kommit till en stor grön än – en helt annan värld. Och när kungen inspekterar dörren de kom igenom och förundras över stallet säger Lucy något som fick mej att storle:
Myös meidän maailmassamme oli kerran eräässä tallissa jotakin, mikä oli suurempaa kuin koko maailma yhteensä.
Jag är glad över att veta vad det var som rymdes i ett stall, ja till och med en krubba, och endå var det större än hela världen tillsammans.
Jag har alltid älskat att läsa biografier. Ingen skillnad om di e kristna eller inte, men mänskors livsöden och -berättelser har alltid fascinerat mig.
Och speciellt mycket tycker jag nuförtiden om sånt som vi me mamma kallar för mamukirja.. alltså maahanmuuttaja.. alltså invandrare. Biografier av folk från olika länder.
Igår läste jag ut Leijapoika- The Kite runner.
Väldit intressant berättelse från Afganistan, före och efter Talibanernas styre. Hur folket trodde att Talibanerna och deras islam-regi skulle ge dem frihet och mer möjligheter. Frihet fick de – frihet från alla ”icke-rentrogna-muslimer” och möjligheterna blev att böja sig under talibanernas vilja eller dö. Huvudpersonen flydde till USA just i början av krigen, men han åkte tillbaka för att möta sitt förflutna och för att eventuellt kunna gottgöra det som under hela hans liv tryckt på samvetet. En underbar berättelse! Och orkar du inte läsa boken, kan du ju alltid hyra filmen
Och nu håller jag på med en väldit intressant tecknad serie; Persepolis. Läste första sist ja va i Vasa och nu är det uppföljaren som gäller. Den har åxå gjorts till film, så ni får se trailern här. Persepolis är (väl) den första serien som nånsin gjorts om Iran. Ur en flickas synvinkel. Den presenterar också lite av tiden före Islamregimet och sedan tiden efter. Tiden med slöja och utegångsförbud och sånt. Och sedan krig. Hon blir skickad till Österrike till mammas väninna, och där befinner jag mig nu. Tror att vi ska ta o hyra denhä filmen me mamma, bara för att den e ritad precis som böckerna och den ser väldit intressant ut!
jag hoppade hopprep och slog en tå i ett såntdä ”hål” som finns i jumppasalsgolv.. det tog ganska så ont. Det resulterade i att jag har ett kiva sår kring ena tånageln – vilken som tur inte lossnade. Kan tacka alla mina ungdomar som ville be för mig den kvällen, för tån har faktist inte värkt, fast jag genomfört tre barnmöten, en övning, undanstädning och en lång körning med den sen dess.
Får åxå tacka min sjukskötarvän Caro för en bra behandling och inpackning av såret samt alla goda råd! nu vet ja hur ja ska ta hand om den så att den läker så fort som möjlit. Och nu kan ja börja utöva tipset hon gav – att ligga stilla och inte anstränga foten alldeles för mycket..
Och som sällskap i stillaliggandet är boken Leijapoika.
Oli liian kaunis ilma, se on luonnotonta. Jotain täytyi tapahtua. Hän tiesi sen. Jonnekin taivaanrannan taakse kerääntyi tummaa ja kauheata – se sakeni, se lähestyi – nopeammin ja nopeammin.
- Eikä edes tiedä mitä se on, kuiskasi Vilijonkka itsekseen. Koko meri muuttuu mustaksi, se mumisee – auringonpaiste sammuu…
…
Te puhutte tuulesta, Vilijonkka sanoi äkkiä. Tuulesta, joka vie pyykkinne mukanaan. Mutta minä puhun syklooneista. Taifuuneista, rakas kampsu. Vesipatsaista, pyörremyrskyistä…Tulva-aalloista, jotka vievät taljoa mukanaan…Mutta ennen kaikkea puhun itsestäni, vaikka tiedän, ettei se ole oikein hienoa. Minä tiedän, että tässä käy huonosti. Ajattelen sitä koko ajan. Pestessäni räsymattoakin. Voitteko ymmärtää sitä? Tunnetteko te samoin?
-Etikka auttaa siihen tavallisesti, sanoi Kampsu tuijottaen teekuppiinsa. Räsymatot pitävät värinsä, jos huuhdeveteen kaataa hiukan etikkaa.
…
Ja niin myrsky lensi sisälle taloon eikä siellä voinut nähdä mitään, sillä lieden tuhka ja liehuvat verhot ja pöytäliinat ja suvun valokuvat lentelivät ympäriinsä.
Vilijonkka seisoi keskellä olohuonetta täysin hereillä ja hurjana liehuvassa hamessaan ja ajatteli sekapäisenä: Nyt se taoahtuu. Nyt käy huonosti. Vihdoinkin. Nyt minun ei tarvitse enää odottaa.
…
Ja merkillistä: Hän tunsi äkkiä olonsa aivan turvalliseksi. Se oli Vilijonkasta aivan tavaton tunne ja samalla ihastuttavan hauska. Mutta miksi hän oikeastaan olisi ollut rauhaton? Onnettomuushan oli nyt lopulta tullut.
…
Ja silloin hän näki vesipatsaan. … Vesipatsas oli loputtoman korkea, se pyöri äänettömästi ja rajusti itsensä ympäri, se lähestyi lähestymistään… Vilijonkka ei voinut liikahtaakaan. Hän seisoi hiljaa, aivan hiljaa, puristi posliinista kissanpoikaa ja ajatteli: Voi, minun kaunis, ihana onnettomuuteni… Vesipatsas kulki yli rannikon aika läheltä Vilijonkkaa. Valkoinen pyörre liukui majesteettisesti hänen ohitseen, nyt se olu muuttunut hiekkapatsaaksi ja kohotti aivan rauhallisesti hemulin talon katon ilmaan. Vilijonkka näki katon nousevan ja katoavan.
…
Vilijonkka henkäisi syvään. – Nyt minä en enää koskaan pelkää, hän sanoi itsekseen. Nyt minä olen ihan vapaa. Nyt minusta on hauskaa mikä vain.-VILIJONKKA JOKA USKOI ONNETTOMUUKSIIN (Näkymätön Lapsi) – Tove Jansson
Idag har jag bakat o ätit kladdkaka så d sprutar ur öröna på mej. 5 plåtar på rekordtid.. inte för att vi hade brottom, men d gick bara undan. tillika som turbotanterna bar in grejer till frysen.
ungdomarna kom. dom åt. dom lyssna. dom åt lite till o så for dom. sen kom d några till o vi underhöll varan länge med vitsar, gåtor, iq-test o djupa diskussioner om Gud o Jesus o allt sånt. ”Jesus & Käk” är en verkligen intressant men trevlig verksamhetsform!
Jag tycker verkligen om min församling!
Nu ska ja skriva ett brev. Sen några mejl. Och sen flyttar jag mig bakåt i tiden till guldgrävar tiden..
”Kärlek som befriar” fångar verkligen sin läsare. Och den är verkligen läsvärd! Jag kan låna ut min om en par dagar 
under de senaste veckorna har ja haft nån konstig köpa-böcker period. tre olika postorder, ett besök till LO och ett besök till fontana medias bokbord på UK. dethär inspirerar mig. och fortfarande så finns d en par böcker som ja verkligen skulle vilja ha. som tex konfirmandhandböckerna con dios och corazon (di borde finnas på allkristet i vasa Tanja fatta vinken
så nu gäller d bara att läsa läsa läsa
d finns massor ja sku kuna berätta. men är för trött. just nu gäller:
En arma bra bok som handla om judar i polen under andra världskriget. o speciellt om det största gettot där.
om all historia sku vara skriven såhär i romanform sku ja ha älska hissa i skolan. får väl trösta mej me att nu har ja igen lärt mej lite mer om d som jag inte brydde mej om i skolan… och som jag borde ha lärt mej då o veta när ja läser boken…
nu ska ja läsa ut den för att sen återlämna en lånebil till dess ägare.
under två veckor har jag lidit av stor saknad. Min älskade Bibel har varit hos bokbindarläkaren för att få nya pärmar för att orka några år till. jag har tidigare visat bilder här på hur den fick nytt omslag i tyg, men det var inte tillräckligt stadigt, och första sidorna började lossna. alltså var det dax att leta reda på ett ställe som kan fixa den på riktigt. vemodigt lämnade ja min trogna vän efter mej här i österbotten då jag for härifrån sist.. men jag visste att jag skulle få den tillbaka nu.. och det fick jag!!!
så idag har jag haf en underbar morgon tillsammans med min nyfixade vän. det kommer nog dock att ta en stund för mej att vänja mej med allt det nya.. färgen, banden och det att den hålls ihop som en bok skall göra.. sådär stelt… men det är bra. nu kommer den att klara sej några decennier till. hoppas jag!
titta så fin den är:
nu har ja äntligen läst ut min älskade Christianity in the Crosshairs.. skriver upp citat från den som ja kan återgå till sen när ja ska skriva hela slutarbetet.. här kommer ett (som inte gäller mitt arbete direkt) som är värt en tanke. dethär e så typist Wilson. så hans sätt att säga saker o ting. sammanhanget är att om man vill vara i Guds närvaro så måst man klara av att vara i församlingen och bland Guds folk.. och det är inte alltid så enkelt…
Remember, the church is like Noah’s ark. It was stinking and smelly and had a bunch of weird animals in it. the churh is like the Ark – stinking and smelling. But it’s still the best boat afloat. It’s filled with imperfected people, but we serve a perfect God. Do you want to be in God’s presence? Get around His people; get close to someone who is close to Him.
nyt tää tulee suomeks koska mun muumikirjat on suomeks ja koska kaikki kuiteski ymmärtää. aina silloon tällöin tulee tarve lukea muumeja. siis niitä alkuperäisiä ihania kirjoja, joissa Pikku Myy on niin pieni et se mahtuu Nuuskamuikkusen taskuun, joissa Vilijonkalla ei ole lapsia, haisulia ei ole ja Nipsu on myös pieni eläin…
nyt oon lukenu kirjan Muumipappa ja meri. Siinä pappa, mamma, peikko ja myy lähtee majakkasaareen (ja majakanvartialla ei ole poikaa) ja elävät siellä jonki aikaa. Mörkö seurasi niitä sinne, sillä se ihastui myrskylyhdyn valoon ja lämpöön. Se siis jäädytti itselleen mereen jäälautan jolla se seurasi muumiperhettä saareen. Muumipeikko on tullut joka yö myrskylyhdyn kanssa rantaan, odottaakseen merihevosia, mutta kohtaakin Mörön.
Ja tää on aivan ihanaa mitä sitten möröstä kerrotaan. tässä kaksi pätkää kirjasta, eri kohdista..
Mörkö oli laatinut itselleen lyhtymenot. Tuijotettuaan valoa jonkin aikaa hän rupesi laulamaan. Se oli kai todella olevinaan laulua. jonkinlaista hyräilyä, vinkuvaa, ohutta ääntä, joka tunkeutui kaikkialle, kunnes tuntui että sitä oli päässä, silmien takana, vatsassa. Samalla Mörkö huojutti ruumistaan edestakaisin hitaasti ja raskaasti ja heilutti ylös alas hameitaan, jotka muistuttivat kuivia, ryppyisiä lepakon siipiä. Hän tanssi! Oli ilmeisen selvää että Mörkö oli hyvin tyytyväinen. Nämä hiukan naurettavat menot olivat jollakin tavoin tulleet Muumipeikolle tärkeiksi. Hän aikoi jatkaa niitä, tehköön saari mitä halusi. (s. 121)
Mörkö odotti hiekkarannalla. Muumipeikko tuli Mörköä kohti ilman lyhtyä, hän pysähtyi veneen luo ja katsoi Mörköön. Hän ei voinut tehdä mitään. … Ja äkkiä Mörkö alkoi laulaa. Hän lauloi ilolaulunsa ja huojutti ruumistaan edestakaisin niin että hameet lepattelivat, hän tömisti ympäri hiekalla ja osoitti kaikin keinoin olevansa iloinen, kun Muumipeikko oli tullut. Muumipeikko astui askeleen eteenpäin, hän oli hirveän hämmästynyt. Ei epäilystäkään, Mörkö oli iloinen nähdessään hänet. Mörkö ei välittänyt myrskylyhdystä. Mörkö oli iloinen siksi että Muumipeikko oli tullut tapaamaan häntä. Peikko seisoi aivan hiljaa sen aikaa kun Mörkö tanssi. Hän näki Mörön tassuttelevan pois pitkin rantaa. Kun Mörkö oli kadonnut, Muumipeikko meni hietikolle ja tunnusteli sitä. Se ei enää ollut jäässä. Hiekka oli samanlaista kuin ennenkin eikä se kuhissut enää. (s. 172)
Mun mielestä tää on aivan ihanaa. Mörkö, joka aikaisemmin on jäädyttänyt kaiken mihin koskee, onkin nyt sulanut ja muuttunut lämpöiseksi. Sen kautta että joku tuli ja antoi hänelle aikaa ja valoa. Muumipeikko luuli että Mörkö halusi valon, vaikka hän oikeestaan halusi seuraa. Ja Peikko toi valon joka yö ja Mörkö tanssi ja lauloi. Loppujen lopuks se lämpeni, vaikka Peikolla ei ollut valoa mukana (paloöljy oli loppunut). Tärkeintä oli kuiteski että Muumipeikko tuli, ja oli läsnä.
min bibel har fåt en hel del stryk under årens lopp och dens pärmar har lossnat och den hålls ihop med jesustejp.. fast jaa, vet it hulänge dihä sidorna som nu har vari pärmar hålls där men oberoende så tyckt ja att d va dax att få lite stadga en new look till den gamlingen. så här ser du före och efter bilden.
på att ”flerformarna” slutar sin lektion så att jag får sällskap vid lunchen.. måste ju ta tillfället i akt nu när dom är här.. så slipper jag än en gång sitta ensam i matsalen. fast har kommit fram till at det är rätt skönt. men orkahh gå in på det nu.
fick mitt BREV FRÅN METRO IDAG!!!! nu gäller det att läsa igenom det och fixa visum (och en massa annat. men visum är viktigast typ) så d e liite spännande. Måste bara skicka in ett papper med vilket jag accepterar allt o har förstått allt o sånt.. så sen är den långa ansöknings-processen över. Konstaterade idag att det är väldigt bra och förberedande för mig att läsa Wilsons bok nu innan jag far iväg. För lixom jaa, lär mig massor om församlingen och deras principer och sånt.
Det hela handlar om att ha en attityd som ”ger gärnet i allt, vägrar ge upp och är döv för kritiker som står vid sidan om och bara tjatar”. ”En Matti Meikäläinen kan göra stora saker endast genom att bestämma sig för att inte ge upp”. Och som Bill Wilson själv berättade, att han har 2 ”gåvor”: 1. att köra buss och 2. att göra mänskor arga. Betyder det då att han aldrig gjort något? nej, det betyder att han har fått arbeta lite längre o mera än di som har lite fler gåvor. typ (obs. Idas egen översättning).
och denna attityd gäller ju it bara dom som jobbar på Metro Ministries, eller mej som e påväg dit.. Det gäller ALLA. Du har en uppgift, det finns ett syfte med ditt liv. Och när du har bestämt dej för att leva mot det syftet, kommer djävulen att göra sitt allt för att få dej att inte göra. För han vet att när du är i ditt syfte, då är du som starkast.. Så det kommer att komma motsånd. Men stå fast o bestäm dej för att avsluta det du börjat, så kommer det nog att gå. Herren ÄR ju med dej, så vem kan då vara emot dej?
Han skrev det så braa.. någo i stil med att om du it har nå motstånd i det du gör, så kan det nog inte vara någo meningsfullt som du håller på med 
(igen min egen översättning ur minnet).
men jag hoppas att du börjar fatta. alla är inte kallade till att preacha i en församling. men alla är kallade till att dela evangelium på sitt sätt. men om du aldrig börjar eller försöker, kommer du aldrig att hitta ditt sätt. så börja göra någo fö allt i världen, gör en skillnad i din vardag och sluta bara flyta med strömmen.
Va e d fö skillnad fast d it allti kommer att vara enkelt. Eller att d kommer att kosta dej massor (eller allt). men vänta bara, en dag kommer allt slit, alla rop och tårar vara så värt det. hellre ger jag mitt allt och dör i försöket, än inte försöker nåå alls och funderar för alltid över vad som sku ha kuna hända.
märker att jag har en massa mera tankar och årsikter.. men måste nog reda ut dom lite för mej själv, innan jag skriver ner dom (hit iaf)… hehe.. nu e d lunch!
..det är lite jobbigt imellanåt. jag förstår det mesta, men bestämde mej för att verkligen förstå boken ”Christianity in the Crosshairs” så då går det långsamt. Speciellt när jag läser högt för mej själv (annors flyger tankarna bort, och jag ”förstår allt”) och slår upp alla ord jag lite tvekar på i ordboken… sen skriver jag in dom i marginalen, så att dom som lånar boken it behöver göra samma sak. Men sen imellanåt visar ordboken ganska trevliga översättningar som hjälper massor. några exempel:
engelska – svenska - (ord jag förstår)
intervene – intervenera (ingripa)
subtlety – subtilitet (hårfinhet)
parable – parabel (d förknippar jag med matte.. och d passa inte in.. men liknelse passa perfekt)
enchilada - enchilada (inga andra ord fanns, antar att d e nån maträtt.. fö sen kom hotdog)
och så lär ja mej andra trevliga ord.. som t.ex. ”pesky gnat” som betyder typ förbaskad mygga/knott. det är ju superanvändbart.. ”I’m so dissapointed at you.. you pesky gnat”
