ida.

nu är det en vecka kvar i New York

Det känns hur konstit som helst. Och denna vecka är precis som alla andra. Nästan lika full som alla andra. Den enda skillnaden är att nu på tisdagen får jag ingen ny lektion att planera för nästa vecka, utan har fatist lediga kvällar. jess!

nu kommer allt att göras för ”sista gången” och visst känns d lite snyftit, men bara lite. Jag har ju vetat hela tiden att jag kommer att vara här endast 4 månader, och när ja var förberedd på det så kommer avskeden att gå bra.

värst är det nog att säga hejdå åt barnen på tisdag och onsdag, för lixom dom får en ny mänska på hösten som dom måst lära känna och när dom väl lär känna den så far den igen. det är så det funkar på ”intern-sites”.

Jag ser massor framemot att få fara till Canada och umgås med min väl J lite mera. Och så får ja ju besöka ett nytt land och se niagara fallen!!

Här innan ja far iväg sak ja ännu se narnia, köpa en kappsäck, sy lite dramakläder, ta lite musik av vänner, dricka massor av latte mocha swirl, umgås med folk, fara till battery park o se frihetsstatyn, umgås me några flickor i manhattan osv osv osv.

aijo, på tisdag morgon skall vi flytta. brandmännen kom till vårt hus och gjorde en såndän inspektion och dom insåg att vi är för många som sover här. alltså kommer vi att ta vår bädd och gå. vi ska flytta till centret, som församlingen äger o håller på o renoverar som e fem kvarter ner. vi ska bara sova där o allt annat håller vi här i huset, så d e inga problem. vi sover där, men håller alla våra grejs här, så ja behöver it börja packa rikit ännu. så sånt.

nu ska ja på gudstjänst o ikväll e d barbeque till pastorns familj!

JAg borde ha skrivit dethär inlägget för lääääänge sedan, men det har bara inte blivit av. Nu är det torsdag morgon och snart skall ja på mitt sista lektions-planerings möte till kontoret. Och snart får jag resultatet för mitt prediko-prov från igår. men ja.

Won-by-One är sponsoreringsprogrammet som Metro här har. Det betyder att folk omkring hela världen betalar en månatlig summa till församlingen, vilket i sin tur möjliggör hela Sidewalk och allt det andra som vi håller på med. Men sponsorerings-programmet är personligt. Du får ett barn (eller flera om du så väljer) som du sponsorerar. Det betyder att du betalar 23 dollar, alltså något runt 20 euro i månaden till församlingen och barnet får Yogi Bear programmet nära sitt hem.

Till programmet väljs barn som är trofasta och kommer ”varje gång”. Sponsorerna brukar skriva brev till barnen och ge små presenter vid födelsedag och jul. Jag har fått vara med och leverera flera paket och glädje är lika stor varje gång. Dessa barn som vi möter här lever vekrligen inte i något paradis. Varje liten extra grej som dom får är en gåva från himlen. Och dom blir SÅ glada av att få höra något från sponsorer.

Det här är en väldit kort förklaring, om du vill läsa mera kan du kolla på hemsidan.

Så har dom åxå börjat ett nytt program, som heter Run-with-One. Det är sponsorering för staff. Syftet med det är att få lite mer ”fast inkomster” så att dom pengar som kommer som donationer och kollekter kan användas mer konkret till barnen. OCh via detta program blir också förebedjarna där hemma ihop-kopplade med en av arbetarna här, och de skcikar ut nyhetsbrev för att berätta hur arbetet går. Personligen sponsorerar jag en staff från mitt team.

om du har frågor, funderingar va som helst, skriv aningen en kommentar här, eller mejla mej på irtskukka@gmail.com Om du faktist vill sponsorera ett barn med ynka 20 euro i månaden mejla mej din adress så äddar jag dej!!

ha en bra dag allihopa.

det underbara med min nokia telefon arr att den har en sandan converter grej var ja kan andra alla olika matt o grejer fran vara underbara enkla saker till konstiga amerikanska enheter. men jaa. sa idag har vi haft 107 farenheit. va nu sen an d betyder. sa fram med telefonen och konstatera att det ar 41.6. sucka mej. av den orsken sammankallades ett ”kris-mote” med alla unitleaders och sidewalk blev avbokad. det skulle vara en for stor risk att ha alla barn ute i hettan och sa… detta har inte hant pa aratal. jag akte fortfarande ut for att besoka mina barn om morgondagen. det borde vara 85 imorgon, vilket gor kanske 30 celsius (har inte telefonen har sa vet it exakt)  och da ar d inga problem att vara ute.

sa varmen har kommit. manga veckor senare an normalt, vilket ar tacksamt. natterna ar nastan pina for var ovrevaning ar som en trevlig fuktig bastu. som tur har vi AC har i common-room, sa man kan sitta o jobba i kyla.

imorgon ar det ”skills-test”. maste ga over min predikan nagra ganger ikvall sa att ja kan d.

gladje amnet nummer storst ar sjalvklart lilla Lea Knuts som foddes igar. det var andra gangen som mamma ringt min kannykka sen ja kom hit. hur trevligt som helst att bli monstermoster till en tjej. oj oj va vi kommer att ha kul. och jag maste erkanna att nu kanns d svart att vara har. d har gatt hu bra som helst hittills, men nu nar lilla livet finns dar ute och ja dom e sahar sma en sa liten stund.. mazze, ni mast filma henne nu.. da mamma en gang  har ne kamera.. sa far ja se d lilla knytet sen..

efter torsdagen kommer allt att vara bara ”relax”. da ar alla alektioner planerade o sa.. sen ska bara lite props goras o sant.. men nu fram tills d finns en massa att gora.

anteeksi kaikki suomenkieliset/ aikaa ei vain ole kirjoittamaan kahteen kertaan nykyaan.

nu ar det egentligen laggdags. kom hem for 15 minuter sen. om ytterligare 15 minuter traffas min grupp *suck*

nu ar det endast 2 veckor kvar, och vi kor hart till slutet. ja menar vi har fullt upp till slutet sa vi kor pa. detta har ja gjort sahar hem-lax-vis: intervjuat 5 staff-folk och renskrivit dom. gjort ett veckoschema. gjort en ”ministry-portfolio” med text o bilder pa vad jag egentligen gor har. skrivit en undervisning till min grupp. skrivit prov och 10-sidig uppsats. allt detdar har inlamnats och fatts tillbaka. det enda som ar kvar nu ar att presentera var undervisning. det sker pa onsdagen. en lektion ar fem delar o en person har skrivit varsin del o nu ska d predikas. med rekvisita ljudeffekter o allt. och det skall vara 20 minuter och inga sekunder extra. nar 20 minuter har gatt skall vi saga amen. om vi inte lyckas me ddet far vi 0poang, oberoende hur bra vi var.

annors sa ska d snart borjas packas och allt gors for ”sista gangen”. for att vara arlig borjar jag nog villa fara harifran. endast av den orsaken att jag ogillar hejdan, sa ja sku hellre bara vara rude o sticka ivag. men tyvar sa funkar det inte sa med oss manskor. eller for dom andra.

gladjeamnen i vardagne ar manga. tex hur 8 stora skolbussar ryms parkerade pa kyrkans bakgard. och hur manga tjejer som sir sa ”ynkliga ut” plotslit satter sej bakom ratten pa en stooor skolbuss o kor den. hur coolt som helst. om ja sku koma pa staff hit sku jag axa masta kora har. fast d borjar med paketbilar. sen trucks o sen borjar man ta sitt CDL, alltsa busskorkort. varje staff maste skaffa sej det.

ja, det ar det som galler nu. alla interns far fragan vill du koma tillbaka. man skall svara ja, nej eller kanske. jag svarade nej. ja vill hem. till karis.

fast nu ahr ja inte tid att skriva langre. ja maste fara o ova min predikan med min grupp infor onsdagens prov.

ha d gott allihop.hoppas ni e fortfarande vi liv med all er ledighet pa sommarlovet

vi jobbar me dattityden ”whatever it takes”. det betyder att vi ger det som krävs o doonar allt som måste doona. och vi e ute oberoende väder. nu är ja hur tacksam som helst att ja valde våren och inte hösten. för i fredas had vi första värsta regn-dagen.

vi har varit otroligt välsignade med vädret hittills. många morgnar har det regnat på förmiddage o vid lunch, men när vi väl har fari ut så har d sluta. men inte i fredas. d ba regna o regna o regna. o d va lixom it ens nå lite regn, utan myki.. men vem är ute? Yogi Bear och dom som säljer pastejer ur små vagnar

Så, vi parkerar vår truck tvärs över korsningen från skolan, öppnar bakdörren o tar fram våra tält. vi har två tält som vi satt upp o så kunde barnen koma in under. men vi gjorde inte en hel session, utan endast dom viktigaste delarna ut lektionen. och det höll på 10-15 minuter. och sen fick alla sitt godis. eftersom vi gjorde korta program, kunde vi göra många av dem. så vi gjorde sammanlagt 13 små sessioner med allt från 2- 48 barn plus vuxna på en gång. hur kul som helst. sammanlagt had vi 210 personer denna regniga fredag, vilket va mer än nån av tidigare soliga dagarna. så d va lite coolt!

så nu hoppas vi på att d it komär nå mer regn, fö d va it kul. verkligen inte trevlit att bli våt o kall.. och d e it kul då vi it kuna göra hela programme, vi va tvugna att ta bort allt det roliga från programmet.. fast lektionerna e nog ganska så roliga ibland. men endå.

och söööta, Amelie, ja vill ha din regnrock.. du vet den fina. ja ska si om ja hittar en liknande härifrån.. d sku lixom vara hur coolt som helst att ha en cool snygg regnrock som e tajt o så sätter man yogibear tröjan ovanpå den.. ifall det händer så lovar ja publicera en bild. *tihihi* men ja måste hitta en regnrock först.

näe, dags att dra vidare igen.

new pictures at pixbox again..

New York 4