Efter att någo tygbitar som jag hittat hos mamma först tjänat som flax, sedan som långkjol och två olika korta kjolar är det dags att skaffa nåt helt nytt.
Förra årets korta kjol är dock inte helt förkastad, den har blivit omsydd till en topp till årets dräkt.
Kan man önska sig nåt mer för en ledig dag? tillräcklit med precis det rätta tyget, kiva band och tid??? jag njuter redan!
Äntligen har jag funnit ro att börja ett sy-projekt som har planerats en par år, och en gång börjades det. Var dock inte helt förtjust i tygvalet då, så bitarna kom sig aldrig fast i varandra. Nu har jag hittat många olika fina tyger, och utmaningen blir att få dom att passa ihop.. För det är inte sagt att de kommer att göra det! Men huvudsaken är att jag gillar den. Som alltid.
Projektet blir inte färdigt idag. Och troligen inte under hela oktober. Kanske det blir en julklapp till mej själv. Nääh, bättre att inte sätta nå deadlines, utan njuta av sömmarna just nu!
Jag älskar fåren på den nedre bilden!
mina ögon vill verkligen inte titta på en dataskärm längre.. två hela dagar framför datorn med vänstra handen på en scanner ligger bakom. och vi är inte ens halvvägs.
det tar mycke längre att scanna än man kunde tro. och helt kul har vi haft. någongång. mest har det nog varit tråkigt. men det känns som att jag måste tänka att det kommer att komma många dagar då jag är väldigt taxam att dethär jobbet är redan gjort. annars skulle jag inte orka fortsätta lite imorn igen.
samtidigt som dethär projektet rullar på, funderas det redan på följande, vilket äntligen kommer att inkludera symaskinen! jah. den årliga produktionen av mjukisdjur är nära. men mer än så säger jag inte ännu. det projektet kommer till skillnad från det nuvarande att vara roligt.
idag fick jag ett efterlängtat brev på posten. det gjorde mig väldans glad!
nu ska ja lösa japanilainen ristikko tills ja slocknar.
idag börjar projektet scanna barnböcker och göra dom till ppt så att man sparar sig den tiden under verksamheten. Jag tror inte vi riktit har fattat hur mycket jobb vi egentligen har framför oss. Men så är det ju alltid, visste vi det skulle vi knappt börja. Nu är dethär bara kul! datorerna, scannern och en massa böcker bärs snart ut i bilen och så intar vi betel.
projektdag nummer 1 börjar.
Inga fler supertidiga väckningar för att hålla på såhär i två timmar… Men roligt har det varit.
Jag har INGA foton. Eller jo, ett på varje djur typ, men ja tror att foton kommer på facebook, mickelsson och i tidningar, så ni får nog se..
Det var intressant att få beskåda en konferens från bakom en ansiktsmålning. Att få se hur barnen antingen skrattar och vinkar, eller gömmer sig bakom mamma. Det härliga var ju att de flesta barnen som först blev lite rädda, mjuknade upp och blev sen väldit goda vänner med djuren.
Hittade några bilder på videokamerans minneskort. Menmen, den e nog inte gjord för att fota med märker man..
Nu är det sista dagen av pingstväckelsens sommarkonferens.
fem barnmöten ligger bakom, det sista och avslutningskonserten kvar.
dethär e Pudeln Molly, mitt alias de senaste dagarna!
Karidagen blev en lyckad dag! Vi var ett gäng katter, hundar o får som jobba flitigt från tidiga morgonen till sena eftermiddagen. Superkul att jobba me er!!!
Vill du läsa om karisdagen, gå till www.teamaction.org och klicka på nyheter, så hittar en rubrik som leder dig rätt.
Här får du se lite mer bilder!
Dethär e nog något av det bästa när man ska ta o koppla av på kvällen. Att sitta o klippa o klistra o knipsa o snurra. speciellt när man inte har nån plan eller modell, utan man tar ett papper, börjar klippa o så sir man hurudant kort det blir.
bra blev det o. perfekt till mottagaren. imorn blir d igen en sväng ti posten mellan jobben. precis som igår.
nu ska en trött lärarvikarie fara i säng så hon orkar sin sista arbetsdag imorgon.
Jag fick syprojektet färdigt igår! Gårdagens etapp tog lite längre tid än jag beräknat, då det var krångligare än jag trott at sy en söm ”ut o in” (vet it hu ja ska föklara d ja gjorde så dedä får duga).
Aldrig hade jag trott att jag kunde träningsverk av att sy.
Aldrig förr har jag behövt hjälp av soffbordet att hålla upp projektet som sys.
Endast en gång tidigare har jag söndrat en nål mitt i en söm (åtm på min egen maskin).
Men nu är det gjort, och saccosäckarna skall föras tillbaka till jobbet och så hoppas vi att ungdomarna kan använda dom rätt så att fyllningen hålls inne. Nu finns d iaf inga dragkedjor man kan öppna. 
ååh va ja gillar mitt liv. visst e d underbart att man får göra sånt som man tycker om? kan tänka mej att d finns många som drar sej fram dag efter dag utan att ens gilla det dom sätter all sin tid på. Nåh ja har nu it d probleme iaf.
Framför mig ligger en liten staffett, därför förvarnar jag för trötta inlägg (= oseriösa eller korta eller inga alls) de kommande dagarna. Idag var en bra Jesus&Pannkaka. Ungdomarna i denhä stan e nog di bästa i världn.
Efter dethär inlägget får owerlocken visa vad den går för. Projektet sy-till-uncan-i-kiva-ikea-tyger ska avslutas.
Imorn o på torsda blir d några timmar lärarvikarie igen. Plus lite vakiojobb, planering av olika kommande grejer både irl och skype! Och CATCH på torsdan. Då får ja träffa ”mina flickor”. har handlat grejs idag. Det kommer att bli super. På torsdan sen nångång sätter ja mej på tåget mot Hesa för att börja mitt lediga veckoslut.
ni förstår varför d e på tiden att avsluta dethär projektet.. det har egentligen inte tagit nå mer än jag beräknade, men jag har lixom it klara av att spurta, utan har fördelat tiden på en lååååång tidsperiod.. och ja.. ja vill ha min soffa tibaka
Jess. Det värsta i det hela är att jag älskar allt jag håller på med! Hoppas att du kan säga samma sak.
Nu är jag laddad. Nu är jag Redo. Låt vardagen komma. Låt långa dagarna anlända. Denna flikka har mat att ta med sig ur frysen. Inga Bistro eller ”muiden äitien tekemää ruokaa” nåmer inom den närmaste framtiden. Har inte räknat (än) men d blir portioner som räcker flera veckor. Och självklart går det att bjuda till sin kollega eller nån annan behövande.
Nu känner jag mig slö. Som tur behöver ja inte göra så mycke mer idag. Umgås. Och det är skönt. Det har saknats och det behövs. Precis som skype ti NY igår. Verkligen behövligt o bra, fastän d blev sent.
Pizza ingredienser som jag vill ha. Och mycket av dom. Det blev två olika pizzor, eftersom min ugn är varianten liten så en deg räcker till två plåtar. mumsmums. dethär var absolut dagens bästa!
köttbullar påväg in i ugnen. D va verkligen alldeles föööör länge sen jag lagade köttbullar själv. *försöker minnas* Det har måsta vara i Vasa nångång innan ja ens flyttat ti Karis. alltså länge. men nu blev d av, och när man sätter dom i ugnen så e d ju it nå värst myki jobb.
Och sen va d såklart dax att smaka på allt. lite av varje och gott blev det. Ja känner mig nöjd o glad o väntar på vardagen. Underbart att ha mat som inte är makaroner o köttfärs på nå vis, eller broilersås med någo. Nu har ja 4 rätter att frysa ner senare ikväll!
Nu e kaffet slut. Dax att se sig själv i spegeln o bli upphämtad!
2 dagar.
2-3 personer.
4 färger.
150 flätor.
Det var kul. Och nu kan vi vara säkra på att dom hålls i åxå
Limo får tillbaka sitt hår =)
The x-treme makeover tagnin tre har börjat!!!!!
ps. finns du i Vasatrakten och har inget vettigt att göra och kan tänka dej fläta en liten fläta. RING MEJ! HJÄLP TAS EMOT! 
sådär ifall nu nån sku ha råka missa den lilla bisaken att jag blivit färdig med mina studier och fått mina papper så måste det ju nämnas en sista gång. Med bilder o allt denna gång. Jag frågade min vänochkompisochmycketmer Amelie redan för länge sen om vi kunde ta en sånhä jagharblivitfärdigbild så att jag får ge den ti mommo o mamma o andra som nu av nån orsak vill ha en sån bild av mej.. och så har det bara inte blivit av. int för att vi sku ha glömt men för att d har lixom it vari så högt på nånderas prioriteringslista. Men jaa nu fick vi d äntligen gjort.. och haha. d va kul. för d första att hitta en bakgrund. för det andra så måste ja klara av att si någolunda normal ut och hålla blommorna stilla då Amelie sku knäppa. lättare sagt än gjort. men vi fick några rikit bra bilder.. alltså bra i den bemärkelsen att jag kan ge den till mommo och hon är nöjd och stolt och kan visa den till alla som kommer och hälsar på. och det är då kanske inte såå jag alltid ser ut. Dethär e mer jag:
Och nu ska ni då veta att Amelie e en jättedukti fotograf o ja e väldit taxam (TACK) att hon orka ta bilderna.. ja e antagligen inte den trevligaste modellen att fota då… att hållas seriös, representabel o allt va som nu krävs för foton som ska duga ti mommo e bara kanske it min grej.. men min favorit av dom ”bra” bilderna är nog denna:
nu är det ännu kaffe o tårta me familjen i Vasa som gäller o så kan ja lämna hela denhär jagharblivitfärdig delen i mitt liv.
